Ur Folkmakt nr 1
Det har varit en hel del prat om Nordirland i massmedia den senaste tiden. Det är alla fredsförhandlingar som fått Irlandsfrågan aktuell igen. Efter att Sinn Fein haft långa samtal med den brittiska regeringen och det socialdemokratiska SDLP tillkänna gav IRA en ensidig vapenvila tidigare i höstas. Några veckor senare anslöt sig de lojalistiska terrorgrupperna till vapenvilan. När du läser detta har troligen även INLA (Irish National Liberation Army) lagt ned sina vapen.
bakgrund
Kriget på Nordirland är inget nytt påfund. Faktum är att Irland var Englands första koloni. England invaderade Irland sedan är 1170, sedan dess har Irland i praktiken aldrig varit fritt från Engelskt styre. Hand i hand med det imperialistiska styret har det funnits ett konstant lokalt motstånd. Mer eller mindre organiserade bondeuppror har kontinuerligt kämpat mot det brittiska kolonialstyret.
1641 reste sig Irländska bönder i ett uppror som varade i 8 år och krossades till s1ut av den ökände Cromwell med regelrätta massakrer i Drogheda och Wexford. Den gången dödades en fjärdedel av Irlands katolska befolkning, och hundratusentals såldes som slavar.
Fortfarande Firar lojalister den l2juli som den slutgiltiga segern över katolska rebeller. Det är årsdagen av "the battle of the Boyne" I690, då King William of Orange besegrade de Irländska bönderna och den katolske James II.
Det är detta s1ag och denna dag som till stor del gett den lrländska konflikten ett sken av en religös konflikt. Erövringen av Irland handlade aldrig om religion, däremot har religösa olikheter medvetet utnyttjats av den brittiska överklassen som propaganda för fortsatt intervention av Irland. När Irländska bönder och arbetare kämpat mot det brittiska styret har de med automatik även blivit tvungna att bekämpa den katolska hierarkin.Den brittiska kolonialmakten mötte en ny motståndare 1791, The Society of United Irishmen. De leddes av den protestantiske advokaten Wolfe Tone som inspirerats av den franska revolutionen. Tone förstod tidigt vikten av att bekämpa de religiösa barriärerna som byggts upp. Detta kunde naturligtvis inte accepteras, 1798 krossades United Irishmens uppror och 50 000 republikaner avrättades av den brittiska armen.
I början av 1900-talet hade det irländska motståndet definitivt fått en mer politisk karaktär.1905 bildas Sinn Fein (vilket är gealiska och betyder ungefär "vi själva"). Samtidigt hade det revolutionära Irish Republican Brotherhood för första gången flyttat kampen till England och utförde sprängattentat i London och Manchester. Som en känd aktivist, James Connolly uttryckte det "- Vi kan inte föreställa oss ett förtryckt Irland med en fri arbetarklass, inte heller kan vi föreställa , oss ett fritt Irland med en förtryckt arbetarklass".
Den 24 April 1916 stormade beväpnade män och kvinnor Postens huvudkontor i Dublin, och utropade den fria Irländska republiken. Nu kan ju inte 150 revolutionärer som stormar ett postkontor ersätta en revolutionär arbetarklass, och inom loppet av en vecka hade upproret krossats.
Detta uppror, Påskupproret, blev dock en startpunkt för den socialistiska republikanska rörelse som än idag utgör det anti-imperialistiska motståndet på Irland.1921 delas Irland i två stater 26 grevskap blev det som idag kallas republiken Irland. Sex grevskap i norr blev det som kallas Nordirland eller Ulster (Ulster innehöll egentligen 9 grevskap men tre av dessa med stor katolsk befolkning blev man tvungna att utelämna för att behålla en trygg lojalistisk majoritet).
I de sex grevskapen förblev allt som förr. Anti-katolska pogromer var fortfarande vardagsmat, en rasistisk lagstiftning och en fattigdom utan like i Europa. På slutet av 60-talet startades en kampanj för medborgerliga rättigheter, inspirerad av liknande kampanjer i Sydafrika och USA.
Några rättigheter blev det dock inte. Demonstrationer och andra fredliga initativ slogs blodigt ned av halvmilitär polis och lojalistiska terrorgrupper. I Januari 1969, efter att ytterligare en fredlig marsch blivit våldsamt attackerad, utbryter krava11er i Derry. Krava1ler pågår sporadiskt under he1a året, och i Augusti byggs barrikader för att skydda det katolska Bogside. Innevånarna utropar "Free Derry" och området sköter sig självt i tre månader. Detta leder i sin tur till att den brittiska armen kallas till Nordirland för att "återställa lag och ordning". Motståndet mot den brittiska militären inleddes direkt, och ganska snart återuppstod IRA och inledde en militär kampanj mot den imperialistiska ockupanten.Den brittiska militären stannade, och finns ännu kvar. 30 000 brittiska soldater kontrollerar ett område stort som Got1and, med en befolkning som Stockholm.
Varför vapenvila?
Det senaste året har varit blodigt i Nordirland. De lojalistiska terror grupperna har varit mer aktiva vad det gäller att skjuta osky1diga, s1ump vist utvalda katoliker. Under fotbol1s VM massakrerades kato1ska pubar mitt under Irlands TV-matcher. IRA har med andra ord fått det allt svårare att skydda de nationalistiska bostadsområdena.
I ett försök att stoppa den lojalistiska terrorn planerade IRA att spränga en lägenhet på lojalistiska Shankhill Road. I lägenheten skulle UFFs ledning ha ett möte under kvällen, aktionen misslyckades dock då bomben, som placerades i en fiskaffär under lägenheten, briserade för tidigt. IRA-soldaten Thomas Begley dog tillsammans med ett tiotal kunder i fiskaffären.Vid sidan om kriget på Nordirland har IRA även fört en framgångsrik bombkampanj på det brittiska fastlandet. Man har vid två tillfällen den senaste tiden lyckats placera, och detonera, mycket kraftiga sprängladdningar i Londons finanscentrum. IRA har visat att de kan slå till där det verkligen känns. Och den brittiska finansvärlden har maktlöst sett hur allt fler utländska banker och storföretag lämnar London av säkerhetsskäl.
Efter tjugofem års krig mot de brittiska ockupationstrupperna har invånarna på Nordirland blivit ganska trötta på våld. Det finns med andra ord ett påtagligt tryck på IRA och Sinn Fein att ta tillvara varje möjlighet till fred. Och eftersom den republikanska rörelsen har ett brett folkligt stöd på Nordirland har man inte råd att missa några chanser.
En vapenvila från IRAs sida är egentligen inget nytt, de senaste 25 åren har IRA utlyst vapenvila vid ett större antal tillfällen. Men det finns vissa kva1itativa ski1lnader den här gängen.
- Vapenvilan är inte tidsbestämd.
- För första gängen har de lojalistiska terroistgrupperna lagt ned vapnen samtidigt som IRA.
- Den brittiska regeringen har tvingats erkänna att man inte har några strategiska eller ekonomiska intressen på Irland.
- Den brittiska regeringen säger sig vara beredda att öppet förhandla med Sinn Fein.Blir det fred?
Frågan om en varaktig fred står fortfarande ganska öppen. Frågetecknen är fortfarande ganska många och fortfarande förhandlas det bakom lyckta dörrar.
Jämför man med de förhandlingar som britterna hade med IRA 1972 och 1975 kan man lugnt se en stor skillnad. Sedan 1975 har IRA blivit död förklarade ett större antal gånger. Men ständigt bevisat sin förmåga att kontinuerligt fortsätta kampen. IRA utvecklas ständigt. Både politiskt och militärt har kunskaperna ökat avsevärt sedan 70-talet. Detta har lett till att den brittiska regeringen tvingats inse att ett militärt krig mot Irlands befolkning aldrig kan bli framgångsrikt.
IRA har medvetet flyttat kriget från Nordirlands ghetton till det brittiska fastlandet. Genom att slå till mot prestigefyllda, ekonomiskt betydelse fulla mål har man alltså fått den brittiska borgarklassen att stöta på regeringen för ett tillbakadragande från Irland.
Nyligen sa Englands premiärminister John Major i en presskonferens på Irland att "... Handeln på High Street har gått upp med 6% den senaste månaden". Och i det uttalandet kan vi hitta den egentliga orsaken till varför britterna vill dra sig ur Irland.
Den brittiska regeringen har alltså tvingats till förhandlingsbordet. Och det mesta pekar på att britterna nu enbart söker en väg ut ur Irland med "hedern" i behåll, så att säga.
Paul Andersson