Ur Folkmakt nr 2
Den 24 september hade VAM en fest i Hammarkullens Folkets Hus i Göteborg. Nassarna trakasserade och hotade folk redan på vägen till sin spelning - som vanligt alltså. Men den här gången skedde det inte obemärkt. Fritidsgården ordnade ett knattedisco den kvällen - vettskrämda lågstadiebarn fick se horder av nazi-drägg angripa kamrater och kasta sten mot gården samtidigt som de skränade sitt vanliga "ut med packet". Niorna som ordnade discot stängde fritidsgården och ringde runt till föräldrar och försökte ordna hemslussning av barnen på ett säkert sätt.
Vad som hände sen är lite svårt att utläsa ur tidningsrapporterna. Enligt GP samlas hundratals ungdomar och börjar kasta sten mot polisen som plötsligt är på plats och dessutom snabbt får förstärkning av kravallpolis och ridande polis.
Dessa tömmer hela Hammarkulletorget och driver bort folket därifrån. Polisen ordnar senare fram en buss så att nazisterna ska kunna ta sig säkert därifrån.Dessa händelser har följts av en viss debatt i massmedia, och polisen har i flera artiklar fått komma till tals för att försöka försvara sitt agerande. I två artiklar och några insändare hördes också en kritisk röst - kritisk mot polisen och Folkets Hus. Denna röst tillhör HARM - HAmmarkullen Reser Motstånd. HARM ordnade presskonferenser för att folk skulle få säga sin mening om det inträffade: "Det var inte poliserna Kling och Klang som var här - det var Gestapo". Detta säger Hammarkullebon Torgny Johansson till tidningen Arbetet.
HARM
HARM fångade vårt intresse och efter lite efterforskningar fick jag tag på Torgny Johansson. Torgny är bosatt i Hammarkullen och är aktiv i HARM.
HARM bildades våren 1993 och är en aktionsgrupp mot nedskärningar och för Hammarkullens intressen. Första gången HARM skred till aktion var för att rädda den nedläggningshotade fritidsgården.
- Vi gick helt enkelt dit och ockuperade den, berättar Torgny. Tidningarna skrev en del om det hela och Johnny Magnusson, moderat kommunpolitiker i Göteborg kom dit och tittade. Sen fick fritidsgården vara kvar.
Nästa gång var det badet som hotades. Även detta visade sig vara lyckat att ockupera och detta tillsammans med en mängd insamlade namnunderskrifter gjorde att även badet fick vara kvar.
- Det går att utmana politikerna, säger Torgny, de blir rädda om vi går ihop och säger ifrån.
HARM ser sig själva som en påtryckarorganisation i första hand, det har aldrig varit frågan om att ta över och själva driva kommunala inrättningar.
- Vi anser att vi har rätt till en fungerande skola och social verksamhet och att stadsdelsnämnden ska driva detta.
HARM har inget medlemskap eller avgift. Folk som är engagerade känner varandra och arbetar med lite olika saker i HARMs namn.
- Vi arrangerar årligen Sandeslättsfestivalen, folk ställer upp och arbetar ideellt. En mängd olika föreningar av olika slag visar vad de håller på med. Det brukar vara mat och musik.
- Det finns mycket sociala aktiviteter härute och Hammarkullen har ett mycket aktivt föreningsliv.
Göteborgs kommun ser inte riktigt ut som i resten av Sverige. Göteborgs kommun är uppdelat i något som kallas stadsdelsnämnder, dessa är för politikerna mycket listigt utformade. Stadsdelsnämnden har en politiskt tillsatt ledning som anställer en tjänstemannahierarki - som i sin tur driver de kommunala inrättningarna i stadsdelen, gärna genom att lägga ut så mycket som möjligt på den mycket mer effektiva "marknaden". Detta är mycket gynnsamt för svångremspolitiker. De kan ju alltid skylla på att tjänstemännen ser det hela strikt ekonomiskt och att nedskärningarna var nödvändiga, inte politiska, tjänstemännen i sin tur gör ju bara sitt jobb...
Hammarkullen ingår i SDN Lärjedalen, där även Hjällbo och Eriksbo ingår. Gemensamt för alla tre är att de är arbetarstadsdelar och mycket invandrartäta. Detta gör att politikerna anser att det är lättare att spara in på dessa områden. T ex behövde inte överklassförorten Örgryte spara lika mycket procentuellt sett som Hammarkullen och Hjällbo. Detta gör i sin tur att den sociala standarden försämras och fler och fler som har möjlighet flyttar därifrån. De som flyttar är i regel svenskar och på så sett segregeras olika områden mer och mer.
- Vi är rädda för en snöbollseffekt. Jag ser nedskärningarna som ett medvetet borgerligt angrepp på arbetarklassen. I takt med att "etablerade" svenskar flyttar ut minskar områdets status och det blir lättare för politikerna att göra ytterligare nedskärningar. Samtidigt leder detta till ökad segregation och att folk som egentligen har gemensamma intressen ställs emot varandra.
Det är alltså i det här Hammarkullen som nazispelningen äger rum.
Torgnys dotter var på knattediscot som blev angripet.
- De ringde nerifrån fritidsgården och sa att det var rasister där, så jag gick ner för att kolla vad som stod på. När jag kommer dit ser jag hur hopar av svartklädda skinnhuvuden står och skriker "Sieg Heil" och "ut med packet osv. Jag ser också att flera rutor på gårn är krossade. Till min förvåning ser jag hur poliser i en bil passivt åser det hela. När jag frågar varför de inte gör någonting svarar de: "Gör en anmälan då..."
Niorna som ordnade knattediscot stänger och låser fritidsgården och ringer runt till föräldrar och äldre syskon som hjälper till att ta hem barnen.
Sen går folk ner till centrum för att se vad som egentligen står på. Det lilla torget framför Folkets Hus fylls snabbt med folk.
Framför ingången står ett flertal poliser och fler, kravallutrustade, strömmar till.
När nassarna tittar ut och kräver att få bli eskorterade till kiosken för att köpa cigg, och polisen gör detta, blir stämningen minst sagt tryckt. Polisen har senare sagt att de beordrade folk att ge sig av efter att folk börjat kasta flaskor.
- Jag hörde inget av detta, säger Torgny. Jag stod och pratade med en granne och plötsligt har en hund bitit sig fast i sidan på mig.
Polisen släpper hundarna och börjar hamra på folk med batongerna. De som är på torget har ingen möjlighet att undkomma polisens attack. De drivs tillbaka och polisen tömmer en cirkel runt Folkets Hus.
Helljus
Vi går runt Hammarkullen centrum när Torgny berättar detta. Det är måndag kväll och relativt lugnt, bara några få som passerar förbi. Hammarkullen centrum by night består av att hänga på pizzerian eller utanför. En polisbil åker runt och slår då och då på helljusen på förbipasserande.
- Det där är vad man ser av polisen härute, om man ser dem alls. De åker runt i sin bil ett tag och går aldrig ur. Det lär finnas någon slags kvarterspolis också men de ser man inte mycket av.
Men den 24 september var det inte så. Efter att polisen slagit en ring runt Folkets Hus, bestämmer de sig för att göra en attack till. De tömmer hela centrum på folk. De som har oturen att komma upp ur spårvagnsuppgången blir tillbakajagade. Nu håller polisen alltså hela centrum. Bakom deras ryggar skanderar nassarna: "Vår polis, vår polis" varvat med "ut med packet".
- Det kändes overkligt. Polisen skyddar alltså nazister som angriper och provocerar vår stadsdel.
Men tydligen räckte det inte för polisen att hålla centrum. De gör en framryckning till:
- Folk stod här borta. Torgny visar på en mur vid den första gården en bra bit från Folkets Hus. - Jag förstår inte varför de skulle göra en attack till.
Polisen, som nu har fått dit hästar också, angriper alltså en gång till. Den här gången jagar de folk ända upp i trappen. Utan urskiljning jagas unga, gamla och barnfamiljer långt in på gårdarna av kravallklädda poliser och hästar.
Dessa attacker pågår i flera timmar till och de stackare som vågar sig ut jagas in i närmaste portuppgång eller ända in i lägenheten. Poliserna kallar konsekvent alla för "jävla svartskalle" eller "nigger" osv.
När nazisterna festat klart hyr polisen in bussar för att säkert transportera dem därifrån.
Efter dessa händelser har HARM ordnat flera presskonferenser och möten där folk har fått komma till tals. Folk är minst sagt kritiska till polisens agerande och har uttryckt den kritiken klart och tydligt. Flera politiker och polisrepresentanter har varit på plats och försökt att försvara polisen. När Vivianne Nilsson, kommunalråd, begärde ordet på ett torgmöte möttes hon av spridda burop och hade svårt att få något gehör för sin uppfattning om vad som hänt - hon går av scenen och kallar mötet för en pöbelhop...ingen unik inställning bland politiker.
Utbuade poliser
Polisen har också försökt att försvara sig själva genom att hålla möten i Folkets Hus och gå ut på skolan i Hammarkullen. De blev mer eller mindre utbuade på båda ställena. I skolan möttes poliserna av "Sieg Heil" och kallades "nassesvin" av eleverna. Hela klasser lämnade rummet när de två poliserna gick in. En av poliserna frågar, enligt GP, varför de blivit kallade nassesvin:
- Tycker ni att vi beter oss som dem?
- Ja, ni går ju emot oss ju, och hur kunde ni slå barn?, frågar en elev.
- Kan barn kasta brandbomber? (!), kontrar polisen då och fortsätter:
- Ni måste lita på oss och att polisen vet bäst. Vi sa åt er att gå hem men ni lydde inte. Då fick vi använda oss av hundar och hästar...
Sen fäller polisen en helt otrolig kommentar, även för att komma från en polis:
- Men det är väl bättre med ett hundbett än ett knivhugg i magen.
Barnen i Hammarkullen var i alla fall klokare än så och poliserna fick knalla därifrån med svansen mellan benen.
Detta är alltså samma Gbg-polis som utan att tänka två gånger stänger ett rave med 800-1000 deltagare bara på misstanken om droger. Och tycker att detta är helt okej även när de inte hittar mer än vad som finns en vanlig fredag på Valand och Palace eller andra "finare" ställen inne i stan.
Avslutningsvis berättar Torgny att HARM har tacklat rasism förut.
- Det var några såna här skinnhuven som flyttade ut hit, (ett nazi-kollektiv på c:a fem personer eller fler, vad vi har hört). De började trakassera folk i centrum och på spårvagnen. Så vi kallade till ett möte, fortsätter han, och samlades utanför deras port några gånger och började följa dem genom området...sen flyttade de. Det var visst några rutor som gick också...
En månad senare, den 17 december, arrangerade HARM en folkfest mot rasism och fascism.
Vi som var där fick se olika föreningar hålla tal och presentera sig själva. Dessutom uppträdde också några oförglömliga lokala punkband t ex Arsenik, med låtar som "betongbarn" och "förtryckt". Det bjöds på mat, öl och sambadans. Allt som allt en kvartersfest när de är som bäst.
Vi är övertygade om att HARM kommer att fortsätta att bevisa att det går att göra motstånd och att det går att organisera sig lokalt på basnivå. Vi önskar HARM lycka till inför framtiden och den fortsatta kampen för Hammarkullen.
Daniel Å.