Ur Folkmakt nr 4
Den senaste tiden har det stått en hel del om Colombia i massmedia. Det har skrivits spaltmetrar om de kidnappade svenskarna och om FARC-gerillan.
Vi ska här försöka kasta lite ljus över landets bakgrund och vad det egentligen är som händer där.
Bakgrund
Precis som de andra länderna i Latinamerica har Colombia en historia som innehåller mycket indiankultur. Dock finns inte så mycket efterlämnat, t ex inga monument eller byggnader. Dock vet man att dåtidens indianer var mycket skickliga på hantverk i guld.
Landet är uppkallat efter Christopher Columbus men han upptäckte det lika lite som han upptäckte Nordamerika. I själva verket satte han aldrig sin fot där. Det gjorde däremot hans kollega, Alonso de Ojeda, som 1499 landsteg på kusten. Han attraherades av rikedomarna och bestämde sig för att utforska landet men skadades i strider med indianerna och dog strax därefter.
Men ryktena om landets rikedomar spreds och gav upphov till myter om förgyllda berg och diamanter överallt på marken. Detta ledde till att otaliga expeditioner seglade dit. Bl a Francisco Pizarros flotta som senare blev "känd" för sina härjningar bland Incaindianerna.
Indianuppror
Efter detta fick indianbefolkningen se sitt land invaderas av kolonialister men det var först 1781 som det första stora motståndet blossade upp. Det var i staden Socorro där spanjorerna förtryckte folket och tvingade dem att betala höga skatter. Upproret spreds men slogs ner brutalt och upprorsledarna avrättades. Detta ledde till att missnöjet och kamplusten ökade.
I början på 1800-talet invaderade Napoleon Spanien och satte sin egen bror på tronen. Spanjorerna som härjade och hade makten i vissa delar av Colombia protesterade och utropade sig självständiga gentemot det nya styret i Spanien.
Men i sinom tid besegrades Napoleon vid Waterloo och Spanien satte igång med att återerövra sina gamla kolonier och hade lyckats med detta 1817.
Dock satte en person vid namn Simón Bolívar igång en självständighetskampanj och satte samman en armé som vann seger efter seger.1819 kunde han utropa det självständiga Colombia.
Under självständighetskampen hade två politiska motparter bildats, centralisterna och federalisterna. Dessa utvecklades till partier och blev de konservativa och de liberala. Dessa stred om makten under senare delen av 1800-talet vilket ledde till fullständig kaos i landet. I detta följde uppror och inbördeskrig, mellan 1863 och 1885 inträffade mer än 50 uppror mot den existerande regeringen.
1899 startade det s.k "Tusendagarskriget" mellan de liberala och de konservativa. De konservativa vann men i spåren av kriget låg 100 000 döda.
Några år senare utnyttjade USA stridigheterna till att utropa en colombiansk provins. I och med detta underlättades deras kamp för att bygga en kanal genom Panama.
Därefter följde en relativ lugn period men efter ett tag tog stridigheterna mellan de konservativa och liberalerna ny glöd vilket ledde till en av de mörkaste perioderna i Colombias historia, inbördeskriget "La Violencia" 1948, som krävde nära 300 000 dödsoffer. Kriget utvecklades till en strid mellan storgodsägare och fattiga bönder som krävde jord. Det var nu landets första gerillarörelse tog form. Det var de liberala som samlade 20 000 bönder och satte igång med att bränna kyrkor, avrätta präster och strida med den konservativa militären. 1953 började en del av bönderna i den gerillan att ta kontakt med revolutionära och kommunistiska gerillagrupper som var aktiva i vissa zoner under denna period.
När detta blev känt genomförde de konservativa och de leberala ledarna en militärkupp med general Gustavo Rojas Pinilla i spetsen. Det första han gjorde var att utropa amnesti med den liberala gerillan vilka lämnade över sina vapen. De som vägrade, t ex de revolutionära grupperna, utsattes för stark repression.
De konservativa och liberala ledarna bildade en pakt kallad Frente Nacional, vilken innebar att de skulle dela makten de följande 16 åren.
När dessa år passerat blev det val och de liberala vann och fick tillsätta president. Men efter att ha styrt landet tillsammans i 16 år tyckte båda partierna att det var bättre att dela på arbetet istället för att tävla om makten över olika institutioner. Därför fortsatte de med en modifierad version av Frente Nacional-pakten i ytterligare 12 år.
1978 valdes ytterligare en liberal president, Turbay. Han startade en massiv militär offensiv mot de marxistiska gerillagrupper som fanns i landet. Strejker som förekom i landet fick även de känna av repressionen.
1982 valdes istället en konservativ president, Betancur, och han å andra sidan var mer populistisk och startade förhandlingar med gerillan. Dessa misslyckades dock och de liberala vann återigen 1986 och nu var de konservativa inte längre intresserade av att "samstyra" landet längre och Frente Nacional-pakten nådde sitt slut.
Nu ökade också det politiska våldet i landet.
FARC
Den största gerillarörelsen i Colombia är utan tvekan FARC (Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia). De bildades 1966 men har sina rötter i inbördeskriget "La Violencia" och samarbetet mellan de liberala och de kommunistiska gerillagrupperna. Många av FARCs ledare i början av deras kamp var de som vägrade att lämna ifrån sig sina vapen efter militärkuppen. En av de ledarna var den legendariska Tirofijo, senare känd som Manuel Marulanda Vélez. Han är fortfarande ledare för FARC.
Ända sedan FARCs bildande har de varit starkt knutna till Colombias Kommunistparti. De är helt klart Colombias största gerilla med c:a 10 000 soldater fördelade på 32 fronter.
Under den konservative presidenten Betancurs presidentperiod tecknades ett eldupphöravtal med FARC. Detta utnyttjade FARC genom att bilda en politisk organisation, UP, Unión Patriótica. UP deltog i valen 1986 och vann 14 platser i nationalkongressen och över 300 platser i de lokala stadsfullmäktige. Fyra av deras fjorton kongressledamöter, och hundratals av deras politiskt aktiva på det lokala planet, mördades dock under det första året.
Ett stort problem i Colombia är kokainet. Colombia är världens främsta producent av kokain och kontrollerar 80 % av världsmarknaden. Den Colombianska maffian som sköter produktionen och distributionen är känd som El Cartel de Medellín, en grupp på 20 familjer med säte i Medellín. En av de mest kända ledarna är Pablo Escobar som har fått titeln "den rikaste kriminelle i världen". Han startade en egen dagstidning och blev även vald till kongressen 1982. I början av 80-talet drev han en kokainfabrik som varje månad producerade 3500 kg rent kokain.
Det har påståtts att kokainkartellen var tvugna att förhandla med FARC-gerillan eftersom de byggde sin fabrik i ett område som FARC kontrollerade. Och uppgörelsen skulle gå ut på att FARC får 10-20% av profiten. Om detta är sant kan man tvista om men faktum kvarstår att detta inte är det enda fallet där gerillarörelser blivit beskyllda för att finansiera sin verksamhet med narkotikapengar. Det är i själva verket vanligt förekommande, om det har någon grund eller inte.
Skanska
Ingen har väl undgått att Skanska arbetarna Danny och Tommy kidnappades av FARC-gerillan den 14 december förra året. De hölls fångna i 5 månader och släpptes den 8 maj. Anledningen till kidnappningen var att Skanska driver Urra-projektet i Colombia, ett kraftverksprojekt med en jorddamm som skall stå klart hösten 1999. FARC skriver i en kommuniké att de kidnappat svenskarna för att "dra landets och världens uppmärksamhet på den katastrofala och ekologiska inverkan på miljön som blir följden när dammen tas i bruk, utrotningen av flora och fauna, att man river upp ursprungsbebyggelsen med bönder som blir tvugna att överge den översvämmade jorden utan någon som helst säkerhet om att få nya hem och försörjning, och avbrottet av flodtransporterna, som sedan urminnes tider har använts av ursprungsbefolkningen Embera-Katio och jordbrukare".
Ett krav för att svenskarna genast skulle bli fria var att Skanska skulle publicera denna kommuniké och se till så att den spreds via pressen i hela världen. Detta ställde Skanska upp på men svenskarna släpptes inte. Blev man upprörd? Knappast, men ett är ju klart. Om någon annan gerillagrupp gör en liknande aktion vid något annat tillfälle kan de nog titta i stjärnorna efter sina kommunikéer. Å andra sidan kan man ju diskutera vad ett publicerat pressmeddelande i Sverige spelar för roll. Trodde FARC att svenska folket skulle bli så upprörda att de gick ut på gatorna och demonstrerade mot Skanska och krävde att Urra-projektet skulle stoppas?
Sverige i Colombia
Skanska är inte de enda som är ute och reser i världen. En lång rad svenska företag har haft verksamheter i Colombia, bl a Ericsson, Swedish Match, AGA, Electrolux och Volta.
Alla dessa företag har betett sig svinaktigt mot de colombianer som slavat för dem och med sitt arbete bidragit till att företagen har kunnat plocka ut större summor ur landet än de investerat.
På alla de uppräknade företagen har det förekommit strejker periodvis sedan början av 80-talet. Anställda på Ericsson har berättat att "situationen är fruktansvärd och värre än på ett fängelse". Kommer man en minut försent så blir det bestraffningar. Och Swedish Match betalar sina anställda en engångssumma på 2000 pesos (200 kr) i pension! Volta belönar de som ansluter sig till någon fackförening med en månads arbete utan betalning. Det är bara att arbeta på annars blir man avskedad...
Exemplen är otaliga och de som vill läsa mer om detta rekommenderar jag boken "Sveriges smutsiga ansikte - om svenska företag i Colombia" av Irene Nilsson.
Colombia är ett land som ända sedan kolonialisterna anlände för 500 år sedan konstant har fått leva med våldet i vardagen. Och det ser ut som om det kommer att fortsätta så länge än.
Magnus Christiansson