Ur Folkmakt nr 5
Sedan den 10 februari har busschaufförerna i Esbjerg/Danmark kämpat mot det privatiserade bussbolaget Ri-bus. Bakgrunden är att de statliga bussarna i Esbjerg blev privatiserade efter att borgarna hade vunnit valet hösten 1993. Och som vanligt när samhälleliga institutioner privatiseras är det ett måste att de i fortsättningen går med vinst. Och pengarna kan tjänas in på två sätt. Antingen försämrar man servicen, höjer biljettpriserna och drar in bussturer till lågbefolkade områden. Eller sätter man igång med lönesänkningar och försämrar anställningsvillkoren för de anställda. Ri-bus var snälla nog att enbart välja det senare alternativet. Det räckte dock för att chaufförerna skulle bli berättigat förbannade. Det var nämligen ingen liten lönesänkning som genomfördes: 30 000 :- per chaufför och år. För familjer där båda arbetar är det en katastrof! Detta ledde till att chaufförerna valde att gå i strejk och blockera Ri-bus garageuppfart.
Detta har lett till att en av Danmarks största konflikter på flera år nu är inne på sin sjätte månad. Arbetsköparen Ri-bus vägrar att ge med sig och har anställt strejkbrytare som kör bussarna. Polisen har gått hårt fram vid ett flertal tillfällen mot blokaddeltagarna vid garaget. Hundbett och batongslag har blivit vardagsmat. Arresteringar bland de strejkande sker nästan varje dag och fanor och banderoller beslagtas. De strejkande chaufförerna har sänt en videofilm till Amnesty International där ett flertal övergrepp är dokumenterade. Bl a en strejkvakt som blir brutalt biten av en polishund och som senare tvingas sys med 30 stygn!
Solidariteten med chaufförerna i Esbjerg är stor. Till exempel genomfördes en landsomfattande storstrejk den 20 april till stöd för strejken. Bl a slakteri- och fabriksarbetare, postkassörskor och givetvis chafförer deltog och demonstrerade denna dag och det var den största strejken sedan påskstrejken 1985. Bussresor har organiserats från Köpenhamn så att arbetslösa sympatisörer har kunnat ta sig till Esbjerg för att hjälpa till med blockaden. Två gånger har det varit demonstrationer i Esbjerg och varje gång har de samlat ungefär 1000 deltagare (en motdemonstration har också hållits av diverse småborgare och fackföreningsfientliga element. Den samlade bara 75 deltagare). Och pensionärsföreningen i Esbjerg har uttryckt sitt stöd för strejken. De har gått ut och sagt att de vill ha de riktiga chaufförerna tillbaka.
Givetvis är arbetarklassen i Danmark klar över att om kampen i Esbjerg förloras kommer arbetsköparna att gå fram och slakta även på andra arbetsplatser. Solidariteten är stor och busschaufförerna har bestämt sig för att inte ge upp.
Magnus Christiansson