Ur Folkmakt nr 6
Att europeiska fotbollsfans i allmänhet och sk huliganer i synnerhet främst skulle bestå av rasistiska och rent nazistiska grabbar är en myt som gått hem hos både borgerliga media och den "politiskt korrekta" medelklassvänstern.
Visst finns dessa omtalade högerhuliganer. Men det talas sällan om den andra sidan. Vår sida. Därför är det ett nöje att få presentera ett lysande exempel på dessa. Det handlar om supportrarna till Europas just nu mest intressanta fotbollslag, det tyska laget FC St. Pauli från Hamburg. Vanligtvis brukar den tyska Bundesligan helt domineras av jättar som t ex Bayern München, Borussia Dortmund och Werder Bremen.
Men nu har dessa överraskats av uppstickaren FC St. Pauli som som rusat in bland topplaceringarna i ligan. Inte illa för en klubb som under de senaste trettio åren fört en tynande tillvaro i lägre divisioner och som dessutom är ett av Tysklands fattigaste lag. Den aktuella succén i Bundesligan i all ära, men det är lagets fans som är mest intressanta. Och hela den rebelliska subkultur som förenar dem. FC St. Pauli har alltid varit det hamburgska proletariatets lag. Deras supportrar kommer främst från arbetarstadsdelarna St. Pauli och Schantzenviertel.
Hamburgs rika borgarklass och de kortsnaggade högerungdomarna håller istället på HSV (Hamburger Sports Verein) dvs FC St. Paulis ärkerivaler. FC St. Paulis supportrar är en brokig blandning av vanliga arbetare, husockupanter, invandrare, sjömän, transvestiter, punkare, antirasistiska skinheads, prostituerade, bikers, ravers, läderbögar mfl. Och de flesta är mer eller mindre vänsterorienterade. Deras supporterkultur präglas av arbetarklasstolthet, humor, lokalpatriotism och antifascism.
När FC St. Pauli möter lag som HSV eller Hansa Rostock så brukar deras högerextrema fans få det hett om öronen. För att uttrycka det milt. Trots att FC St. Pauli är Hamburgs röda arbetarlag så finns det som alltid undantag som bekräftar regeln. Bland deras fans finns också en del snobbiga börsmäklartyper och "hippa" borgarungar som ser subkulturen kring laget som nån slags modetrend. Och det ska inte stickas under stol med att laget knappast överlevt om det inte vore för de frikostiga ekonomiska bidragen från "Papa Heinz", klubbens president som till vardags är en stenrik arkitekt. Trots detta lär han aldrig våga att försöka tvätta bort lagets vänsterstämpel. Tomma läktare skulle ju inte se bra ut. Nu är det istället så att Wilhelm- Koch stadion som ligger vid ena änden av Reeperbahn är närmast överfullt varje gång FC St. Pauli spelar. Då fylls ståplatsläktaren med tusentals supportrar som viftar med piratflaggor och varvar fotbollsramsor med revolutionära slagord, t ex till stöd för PKK eller hungerstrejkande RAF-fångar. Och när det hela direktsänds på tysk TV så bjuds det tyska borgerskapet på lite välförtjänt obehag...
K. Persson