Ur Folkmakt nr 9
I ett industriområde i Stockholm trängs ett antal stora tegelbyggnader. Mitt i smeten ligger ett storbageri - Stockholmsbagarn, ett bageri inom Skogaholmskoncernen.
Frances Tuuloskorpi, ordförande i Livsklubben på bagarn, möter mig i receptionen. Hon visar mig runt i fabriken där mjöldammet ligger som en dimma i lokalerna.
- Du är inte allergisk, va? frågar hon när jag hostar till.
-Närå... Ingen fara... Men man lär väl bli om man jobbar så här, tänker jag.
Frances visar in mig på Livsklubbens kontor och medan vi pratar kopierar hon upp klubbens medlems-info-blad "Livstecken". Medlemsbladet är en viktig del i klubbens arbete. Det är viktigt att informera om allt och tala klarspråk.
- Vi ska fråga, inte gissa vad medlemmarna tycker. I och med detta blir omröstningar och enkäter en viktig del i det fackliga arbetet.
-När vi arbetar fram våra förslag går vi ofta flera varv. T ex möte - enkät - möte - omröstning.
Medlemsaktiviteten är hög, hela 25% av de 220 medlemmarna har fackliga uppdrag. Klubben har under lång tid jobbat för att få medlemarna att inse att det är dom som är facket och inte nån heltidsanställd pamp på förbundet...
Konflikten
Under våren 1995 krävde Skogaholms koncernledning kraftiga nedskärningar. Man hotade till och med med nedläggning av fabriken. Den 17:e maj meddelar företaget att 70 fast anställda och ett antal lördags-anställda ska bort, flera arbets scheman ska göras om, m.m.
-Vi insåg snart att klarade vi inte av att strida mot företaget i den här frågan, så skulle vi krossas. Vi sa till företagsledningen: "Ni får sticka för vi kommer att strida!"
Tre dagar efter beskedet från företaget hade klubben ett medlemsmöte. Man hade en sluten omröstning då 100% sa nej till företagets plan och det beslutas att klubben ska arbeta fram ett motförslag. Men vad händer om företaget håller fast vid sin plan?
-När strejk kom upp till disskusion började vi med att gå igenom konsekvenserna. Alla måste vara medvetna om att det var en olaglig handling och att de som strejkade skulle bli dömda till böter.
88% av medlemmarna röstade ändå för en strejk om företaget inte vill förhandla. Då facket förbjuder sina egna funktionärer att delta i olagliga konflikter, så beslutade mötet att alla förtroendevalda utom 6 st skulle avgå, alltså närmare 40 pers.
Då klubben utarbetat ett motförslag så inleds förhandlingar med företaget. Förhandlingarna blir tuffa och företaget provocerar med att säga upp två gamla arbetsledare (som inte tillhör Livs utan "Ledarna") med 27 respektive 33 års anställningstid. Ledarnas fackklubb går med på detta, men våra medlemmar blir jätte arga. Alla blir så klart väldigt provocerade och protestlistor börjar samlas in.
Den 12:e juni avbryter företaget förhandlingarna och meddelar att dom kommer att genomdriva sin plan. Personalen frågar hur företaget ska klara produktionen, men arbetsledarna svarar att de inte får informera om detta. En proteststrejk utbryterden 15: juni med krav på att platschefen ska besvara frågorna, och gör han inte det ska strejken pågå i ett dygn. Det gör den. Företaget verkar vara beredda på det här, för dom har hyrt in åkare som hämtar bröd på andra Skogaholmsbagerier.
Efter strejken fortsätter förhandlingarna, men företagets nya förslag avvisas av klubben. Platschefen och personalchefen säger upp sig. Vem vet, dom kanske inte kände sig välkomna längre?
Den 22 november röstar medlemmarna ja till en överenskommelse, efter många turer fram och tillbaka. De uppsagda fastanställda tas tillbaka, bemanning och arbetstider följer klubbens önskemål. De förtroendevalda som avgick återinsätts, ja konflikten verkar vara över.
I februari dömer Arbetsdomstolen 62 av de strejkande till 2 400 kr var, tillsammans en summa på 148 800 kr. Då domen fallit startas en solidaritetskommitté för att samla in pengar. Insamlingar på andra arbetsplatser, i olika föreningar, och fackklubbar, har gjort att kommittén har fått in drygt 40 000 kr, än så länge.
- Folk verkar spontant stödja grejen att småskitar ger sig på storskitar, säger Frances och skrattar.
- Självklart är vissa av medlemmarna oroliga, för 2 400 kr är ju rätt mycket pengar för oss låginkomstagare. Men när vi har diskuterat det här på mötena, så har vi också satt det emot att vad det skulle innebära att vara arbetslös...
- Det är först när en sån här konflikt är över som vi märker hur trötta vi är. Det kommer t ex. inte lika mycket folk på medlems-mötena just nu. Men det blir alltid en rekyl efter en långvarig strid, men det går över och medlemmarna kommer igen!
Gertrud Kleberg