Ur Folkmakt nr 10
Vi har tidigare i tidningen uppmärksammat gruppen HARM- Hammarkullen Reser Motstånd, då i samband med bråket runt en nazistfest som ordnades hösten -94 i det invandrartäta Hammarkullen och som av naturliga skäl inte togs alldeles väl upp av lokalbefolkningen. Den 11 Maj hade vi bjudit in HARM till en diskussionspub på Syndikalistiskt Forum här i Göteborg, och det här är en sammanfattning av vad de berättade om sin kamp mot nedskärningarna igenom åren.
HARM bildades som svar på ett akut behov. 1993 hade den nybildade Stadsdelsnämnden Lärjedalen försökt få sina finanser att gå ihop. För att lyckas med detta ville man lägga ner nästan all kommunal verksamhet i området - fritidsgården, badet, biblioteket, Folkets Hus, fältassistentverksamheten, allt skulle bort. Samtidigt som de rikare SDN:erna i Göteborg hade ett överskott av sin verksamhet, ett överskott som man inte gjorde något med utan lät förränta sej på bank.
I desperation över de omfattande nedskärningarna - som i praktiken skulle innebära dödsstöten för Hammarkullen som fungerande bostadsområde - sammankallade Hem & Skola-föreningen till ett möte för att diskutera vad som kunde göras. Ett hundratal personer dök upp, och beslutade efter ytterligare några välbesökta möten att bilda HARM. De började sin verksamhet med att demonstrera utanför varje SDN-möte och arrangera en vykortskampanj, som gick ut på att de ställde sig på torget och lät folk skriva vykort till politikerna och berätta vad de tyckte om dem och deras sätt att sköta sina förtroendeuppdrag. De i många fall otryckbara vykorten skickades sedan iväg till SDN och arkiverades, som de offentliga handlingar de blev...
Man nöjde sej inte med att vädja till politikerna utan gick en dag helt sonika och ockuperade sin fritidsgård och badhuset, med personalens goda minne. Att man i SDNs protokoll blev kallade terrorister tog man lätt på, huvudsaken var ju att kommunalpolitikerna blev tvingade att ingripa och såväl badhuset som fritidsgården räddades tillsvidare. En annan enkel men effektfull aktion kallades Banderollernas Natt. Under en natt täcktes hela Hammarkullen med banderoller med slagord och krav om slut på nedskärningarna.
HARM är ingen organisation i vanlig bemärkelse, de har inga medlemsavgifter eller dylikt utan har mer formen av ett nätverk som samlas kring en gemensam plattform. De organiserar sig icke-hierarkiskt och har endast en sammankallande till möten. När de var som flest aktiva organiserade de sig i olika arbetsgrupper. På senare tid har HARM ”tappat” aktivt folk, främst pga att flera är engagerade i någon av de andra 60-70 kulturföreningarna, som gör Hammarkullen med sina ca 8000 invånare till Sveriges mest föreningstäta stadsdel.
De har dock hela tiden haft stort stöd bland de boende, och samlar omkring 3-400 personer till demonstrationer o dyl. När något behöver tas itu med är HARM den naturliga samlingspunkten.
När man hör HARM berätta om det engagemang Hammarkulleborna visar för sin stadsdel, föreningstätheten, fester, antirasistdagar, årliga karnevaler och annat kul som de ordnar, blir det än mer förvånande när de sedan berättar att en SDN-politiker (som själv inte bor där utan i överklassghettot Örgryte) vid namn Göran Lindblad kritiserade ungdomarna för bristande initiativförmåga, när de protesterade över att deras fritidsgård skulle läggas ned. På Göran Lindblads tid fanns ju faktiskt ingen offentlig sektor som höll dem under armarna, utan de fick ordna sina fritidsverksamheter på egen hand. Hammarkulleungdomarna bevisade då att även dagens unga besitter uppfinningsförmåga, de ordnade fram en buss och gjorde en liten utflykt till Örgryte, till Lindblads villaträdgård närmare bestämt, där de ägnade sig åt sunt friluftsliv med camping och stärkande dopp i hans swimmingpool.
Nedskärningarna som hotade Hammarkullen är inte unika, mönstret går igen landet över, arbetarstadsdelarna ska förvandlas till livlösa förvaringsplatser, sedan kan man bekymrat diskutera problemen med apati, alienation och ökad brottslighet och tycka synd om de stackars kräken. Sedan har överklassen ett nytt objekt att idka välgörenhet på, för att lindra sitt eget dåliga samvete. Men vad grupper som HARM visar är att arbetarklassen inte är något hjälplöst offer, att vi själva besitter kraften att lösa våra problem genom självständig organisering. Föreningsaktivitet, fritidgårdarsarbete, aktiv kamp ger oss självförtroende och styrka att gå vidare. Kampen har ett eget syfte, vilka metoder man väljer för situationen avgöra. Känner ni till exempel till liknande grupper så skriv och berätta, vi vet att de finns och vi anser att de är värda stöd och uppmärksamhet långt mer än vad de får i dag. Idéerna förtjänar att spridas så att andra i samma situation kan dra nytta av dem.
Anja, Ana, D-O - Folkmakt Gbg