Ur Folkmakt nr 12
Arbetarklassen har haft det för bra. Så kan man tolka den massiva ideologiska och högst konkreta policy som råder på arbetsmarknaden, och som dagligen pumpas ut i media på order av stat och kapital.
För att råda bot på det vill kapitalet en gång för alla sopa undan arbetarrörelsens landvinningar, så som strejkrätt, arbetsrätt mm. Detta till punkt och pricka plagierat från Thatchers åttiotal i Storbritannien.
Normen "fast heltid" luckras upp och nyckelorden för dagen "flexibilitet" och "social mobilitet" kommer som spottloskor mot alla som slåss för någon som helst grundtrygghet.
"Det måste till okonventionella lösningar för att skapa nya jobb", säger de.
"My ass", säger jag. För det första gäller det bara deras profiter som de vill öka, för det andra är det gamla beprövade vapen det handlar om.
Det som den senaste tiden livligast har diskuterats är arbetsrätten och till vilken nivå den skall pressas. Eftersom arbetskraften är en vara, som vilken som helst, så skall även den kundanpassas, just in time. Arbetstiden konjunkturanpassas, timanställningar blir allt vanligare, krav på att visstids- och provanställningar ökas från dagens sex till tolv månader, allt i kombination med ständigt högre tempo.
Genom att lagstifta om dessa krav vill kapitalet permanenta ett tillstånd där arbetarna är enskilda individer, helt utlämnade till arbetsköparens godtycke och profitbegär.
Moderaterna vill slopa kollektivavtalen och arbetsrätten under två år för ungdomar och svarar naivt på en GP-reporters fråga om mindre idealistiskt sinnade arbetsköpare att de "inte tror att vi har arbetsgivare (sic) som är ute efter att brutalt utnyttja arbetstagarna"! Deras arrogans når nya höjder när de fortsätter med att det givetvis även är fritt för adra att slopa kollektivavtalen för att istället förhandla fram ett eget avtal med respektive arbetsköpare.
Som om det inte vore nog vill de begränsa strejkrätten ytterligare, att "sist in - först ut" slopas och att en permanent riksmedlare tillsätts, som genom ett slutbud vid konflikter kan välja det lägsta budet (läs: arbetsköparens). Han skall dessutom ha rätt att bryta eller skjuta upp konflikter och hans beslut skall kunna upphöjas till lag. (Först öppnade rätta svaret på varifrån inspirationen kommit till det sista förslaget vinner en svart skjorta och en mössa med en liten fånig tofs på/red)
Allt detta för att skapa jobb. Att det hela är bollox är uppenbart. Industrin gör grova vinster för tillfället. Bland åtta av de största bolagen låg snittvinsten per arbetare på 266 000 kr, vilket kan jämföras med 80-talets toppnotering på 84 000 och det tidiga 90-talets på 167 000.
Liberalen Leissner skyller arbetslösheten på arbetarnas höga lönekrav och kallar fackets lönerörelse för improduktiv för landet. Hon anklagar dessutom Handels för att inte bry sig om sina arbetslösa medlemmar.
Slutligen, eftersom vi inte tillhör de ryggradslösas släkte så måste vi propagera på golvet för sex timmars fast heltid och för att slå vakt om vår redan snålt tilltagna trygghet.
Vi måste ta tillvara på den proletära självtillit vi fortfarande har kvar och visa vem som egentligen skall ha makten.