När vi inom Folkmakt pratar om stadsdelsorganisering och medvetandehöjande politisk diskussion menar vi att för att kunna nå någonstans så måste vi gå samman och kämpa enat. Vi måste vara organiserade - inte nödvändigtvis i en politisk organisation eller något parti - utan viktigare, i vår vardagliga situation. När människor går samman och på ett effektivt sätt protesterar mot orättvisor och utsugning, t ex genom att kämpa i sin boendemiljö eller organisera ett motstånd på sin arbetsplats, kan mycket hända. Och när folk får möjlighet att ta egna initiativ och erbjuds möjligheten att själva vara med och skapa sin verklighet, det är då vi blir en kraft att räkna med.
Stadsdelen Söderkulla i Malmö kan man säga är en av stadens förorter. Inre Ringvägen, som knyter an till alla motorvägar ut i Skåne, går förbi precis bredvid med avgaser från tusentals lastbilar och personbilar varje dag. Befolkningen i denna stadsdel bor nästan uteslutande i höghus och består till stor del av barnfamiljer och pensionärer. Här har under flera år förts en politisk kamp som på många sätt varit mycket effektiv och visat på att motstånd lönar sig och att om folk går samman och kämpar för gemensamma mål och mot gemensamma fiender kan mycket vinnas.
Tidningen Folkmakt åkte ut till Söderkulla en dag i november för att träffa Kurt Sjöström, en aktiv pensionär i Söderkulla Kultur- och Fritidsförening (en paraplyorganisation som består av bostadsrättsföreningar, PRO, S-föreningar, Vänsterpartiet Söder, samt scout- och idrottsföreningar). Det blev ett intressant samtal. Kurt berättade att deras stadsdelsorganisering startade redan på 70-talet då de bildade byalag i deras stadsdel för att jobba med olika frågor. "Det var byalagsperioden. Vi hade en teoretisk övertygelse som hos de flesta aktiva byalagare var en marxistisk variant där man menade att stat och kommun inte var otvetydigt en vän utan kunde betraktas som en fiende i många avseenden. Och det gjorde att byalagen strävade efter att bli en maktfaktor på olika sätt och därför arbetade de med olika opinioner som bildandet av olika bostadsrättsföreningar och protester mot byggandet av Inre Ringvägen Det ledde till att det kom in rätt mycket byalagsfolk i styrelserna för olika bostadsrätter. Det var ju en sån här allmän radikalism med marxistiska förtecken". Detta utvecklades sen så att när krisen kom så upplevde många att stat och myndigheter inte var några vänner utan snarare tvärtom. Till och med många ansåg att staten var till för att plocka pengar ur, menar Kurt. Och ur detta växte det fram en önskan att göra något själv. "Kommunen klarar inte äldreomsorgen, de klarar inte att skydda mot inbrott - vi måste göra någonting - kommunen klarar inte det och inte det. Och det var två linjer - en som hade en teoretisk skolning och en som hade en praktisk erfarenhet av verkligheten - och de möttes".
På Ormvråksgatan ligger en gammal "gård" som tidigare fungerat som fritidsgård. De aktiva i Söderkulla fick så småningom ett bud att den skulle läggas ner. Då organiserade de Söderkulla Kultur- och Fritidsförening som kunde ta över och få kommunala bidrag till driften. "Det gjorde vi för flera år sen. Det är i och för sig inget särskilt märkligt. Jämsides med detta finns det i omgivningen också såna här tendenser att klara av saker själv", säger Kurt. Deras stadsdelsorganisering är verkligen berömvärd. Man frapperas över hur aktiva de är och hur mycket de lyckats åstadkomma genom åren. Aktivism som visar på att ingenting egentligen är omöjligt bara folk får vara med och aktivt delta i beslut som rör deras egen vardag. Om vi tar t ex bostadsrättsföreningen Fosietorp så har man där med full enighet i styrelsen infört 35 timmars arbetsdag. Och sen hemtjänsten privatiserades har man egen hemservice till en mycket låg kostnad - 50 kr/h". Den får alla använda som har behov av det. Det är rätt intressant - vad är behov. Kurt berättar att den här servicepersonalen skall naturligtvis inte användas i någon pigsituation utan det finns en social kontroll. En allergiker t ex, han kan vara ung men har ingen möjlighet att städa - det kan vara någon som rör sig dåligt och inte kan gå och handla själv. Men om behovet finns så finns möjligheten att få hjälp. Och detta är väldigt tacksamt för främst de pensionärer som bor i Söderkulla efter att hemtjänsten blivit sämre och sämre genom åren pga sociala nedskärningar.
Bostadsrättsföreningen har anställt en person för detta ändamål med samma lön som alla andra. De praktiserar lika lön för lika arbete och har den inställningen att alla skall dela på arbetet på ett rättvist sätt. "Vi accepterar ju t ex inte att tjejerna arbetar med städning och killarna med rörarbeten - alla ska jobba med samma jobb. Dels blir det mindre förslitningar och dels blir det ett trevligare jobb. Just nu har vi tjejerna på kurs i 16 veckor som innebär att de ges en ´överutbildning´ så att de kan mer än killarna. De får lära sig svetsning, datakunskap och speciella saker som kan behövas i fastighetsjobbet. Det är rätt vettigt att ha det så. Det fanns ju ett visst motstånd från början bland killarna - städjobb ansågs förnedrande - och de trodde inte att tjejerna skulle kunna klara rörarbetena. Det är ju klart att en tjej som aldrig har arbetat med det inte har de möjligheterna med en gång men nu visar det sig på många olika sätt att de är jämställda". En intressant sak är bostadsrättsföreningarnas hyrespolitik: "Jag kan inte förstå varför man höjer hyrorna. Vi har inte höjt hyrorna på fem år. Efter den här sorgliga uppgörelsen mellan sossarna och folkpartiet, skattereformen, fick vi ju höja liksom alla andra men vi höjde inte särskilt mycket. Vi har en hyra på 411 kr per kvm och år och det betraktas som det lägsta i Malmö. Samtidigt har vi i bostadsrättsföreningen Fosietorp över 7 miljoner kontant i kassan. Det är viktigt att man hela tiden följer upp så att man kan placera lånen så att de ger så låg ränta som möjligt". En sak som Söderkulla Kultur- och Fritidsförening anser vara mycket viktig i ett bostadsområde är möjligheten till träffpunkter. Att bryta isoleringen. Därför driver de en lunchrestaurang på ideell bas. Här serveras dagens rätt varje dag till bostadsrättsföreningarnas medlemmar. Det är många människor som kommer in som är alldeles isolerade och som får kontakter där, berättar Kurt. I och för sig rätt banala kontakter t ex åtta tanter som sitter och spelar canasta och som aldrig har haft några relationer med varandra förr men mycket viktigt ändå. Restaurangen drivs i huvudsak med frivillig arbetskraft och bara det att slå hål på den myten att man inte kan driva en restaurang genom en förening, eftersom många anser att det inte går att organisera eller få det att gå runt, är viktigt. Kurt menar att de på sätt och vis utnyttjar pensionärerna som hjälper till i restaurangen gratis men att det betyder otroligt mycket för dem att vara med i verksamheten och utveckla den. En annan problematik är användandet av ALU:are: "Där har vi ju det problemet att det kan komma en person hit och säga ´jag har A-kassa till den 15:e - kan ni fixa ett jobb till mig?´ Då säger man att vi har inte nånstans där vi kan sätta in dig. ´Men, va fan, då mister jag min A-kasseersättning´. Vad fan gör man i en sån situation? Då börjar man leta efter ett jobb till honom och då säger vi det att vi vägrar att utnyttja en ALU-are utan att ge honom någonting. Inne på restaurangen har vi Gabriella och Solveig och till dem har vi sagt att ni ska få en utbildning i datateknik eftersom ni kan ha nytta av det i framtiden. Så ger vi dem det på arbetstid genom vår dataklubb. Det är i varje fall något vi ger dem". Kurt berättar vidare att de har en journalist på ALU som jobbar med folkrörelseprojektet - han ska intervjua alla gamla folkrörelsemänniskor i Malmö som håller på att dö - och skapa ett arkiv över deras erfarenheter på både den politiska och fackliga sidan.
"Till och med gamle Kurt Karlsson, den här gamle kommunisthataren skall vi försöka intervjua. Ni är kanske för unga att känna honom han tillhörde ju SAPO-gänget. Han fotograferade ju vänsterdemonstartionerna på första maj. Han har ett alldeles utomordentligt fotoarkiv är jag säker på". När ALU:arna har jobbat i 6 månader får de ett betyg att de har jobbat. "Vi skriver inte att det var ett ALU-jobb utan vi skriver ´har tjänstgjort som...´. Så kan de visa det och få chans att få jobb. Och ändå är det en diskussion om att vi utnyttjar billig arbetskraft - och det gör vi ju, det är ju ingen tvekan - men vad fan ska vi göra. Samtidigt gör de ju naturligtvis en enorm nytta som t ex han i folkrörelseprojektet". Protestaktioner har de bedrivit åtskilliga genom åren och de har varit effektiva tack vare den gemenskap och samhörighet de byggt upp. "Det här med mötesplatser för människor är en mycket positiv grej. Det innebär att man får en organisation som är benägen att slåss för sina intressen. Vi hade ju ingen vårdcentral här förut och inga läkare - här är minsann inga privata läkare här ute i vårt område - då förde vi en opinion för att få vårdcentralen - det fick vi och sen så var det borgerlig regim efter det och då skulle den ju privatiseras. Då körde vi jävligt hårt med en kampanj att det skulle vara kommunalt. Underförstått hade vi ett litet hot om att vi skulle bojkotta den - jag kan ge mig katten på att vi hade klarat det också. Och då blev den naturligtvis kommunal. Det är en mycket bra central vi har nu med fem läkare och kuratorer och hela köret. Vi lärde oss - och det lärde många - det här att slåss det ger resultat". Efter detta kom beskedet att dagmammorna skulle privatiseras och då slogs de mot det och vann det kampen också, berättar Kurt. Och det senaste är att det lokala postkontoret skall läggas ner. "Det var bara en vecka innan vi fick veta det. Då körde vi igång en kampanj som vi iochförsig förlorade första slaget men inte hela kriget i. Nu har vi tvingat fram en överläggning då vi måste visa på konkreta förslag hur vi vill ha det. Det är inte säkert att vi klarar av det - posten är jävligt svår och slåss mot. Vi ger oss inte - vi kommer att fortsätta med alla jävla medel".
Kurt berättar att sånt här arbete är politiskt och inte partipolitiskt. I Söderkulla skiljer de inte på en människa som är moderat, folkpartist, miljöpartist, vänsterpartist eller socialdemokrat därför att vad som värderas är vad de uträttar i det konkreta. Och det är ju egentligen en gammal folkfrontsmodell eller rådsmodell där man inte ser till människornas ställning partipolitiskt utan ser till vad de praktiskt uträttar. "Sen har vi ju sagt det att det är viktigt att man får en ungdomsorganisation - därför tar vi ju inte ställning till vad det är för färg på ungdomsorganisationerna, det skiter vi i - vi har ju till och med haft ett resonemang om att bildas det en MUF-förening här så växer det automatiskt upp vänsterföreningar och det är faktiskt riktigt. I skolvalet såg vi att det var 40% socialdemokrater, 20% vänsterpartister och 20% miljöpartister så det är ganska kraftig dominans av arbetar- och miljöpartier". Ungdomarna har tillgång till lokalerna i stadsdelen och det är viktigt för dem att de kan använda den anläggningen. Den är öppen varje dag utom lördagar och söndagar. De har har inte så mycket behov av den på helgerna har det visat sig. Tyvärr är det nog så, menar Kurt, att de äldre ungdomarna nog är ute och super då men menar ändå att verksamheten på vardagarna är en viktig verksamhet där man kan förebygga mycket knarkproblem o dyl. Men att de äldres engagemang och intresse i ungdomarnas vardag sätter sina spår är helt klart. T ex hade KPML(r) varit och affischerat i Söderkulla och då hade ett lokalt ungdomsgäng kommit och undrat vad det var för affischer och sagt att "är ni röda är det OK, är ni blå kan ni dra".
Miljöfrågor anses vara en viktig bit i stadsdelsarbetet. Inre Ringvägen-frågan var en miljöfråga som de kämpade med på 70-talet och idag håller de på att för egna pengar bygga upp ett miljöhus som inte har sitt like någon annanstans i landet. "I bostadsrättsföreningen Fosietorp har vi ett stort jävla projekt som lägger ner mycket mer pengar i Agenda 21 än hela kommunen. På Munkhättegatan bygger vi ett miljöhus för 4,2 miljoner kronor. Vi ska bygga upp 11 lokala sopsorteringsstationer och från dessa ska vi föra över våtsopor, papper och glas till miljöhuset där fem kompostorer skall producera jord och av pappret packat papper eller pappersbriketter. Vi ska ha en elbil som kör runt till de olika lokala sopstationerna och hämta upp våtavfall och köra bort det till kompostorerna. Och så tömmer man dem var tredje vecka med färdig jord".
Kurt berättar att de någonstans i bakhuvudet vet att de någon gång i framtiden blir tvungna att genomföra en sopsortering och då är det bättre att göra det nu när räntorna är låga och de har pengar i kassan. "Så det är ingen jävla flummig idealitet - det är en krass verklighet som vi planerar och kalkylerar efter på lång sikt med medlemmarnas pengar". Kurt har inte mycket till övers för de ekobyar som byggts under 80 -och 90-talet. "De här ekobyarna är ju återvändsgränder - de är ju till för någon slags miljövänlig överklass eller övre mellanskikt och ska man lösa miljöfrågorna måste man göra det i flerfamiljsområdena". I stadsdelen och bostadsrättsföreningarna pågår hela tiden diskussioner om dagens politiska läge. Vi frågar om det förekommer några politiska studier eller anordnas några föredragsserier. "Vi har ju kulturaftnar där vi har haft diskussioner om t ex Marxismen idag, Björn Kumm har varit och pratat om Che Guevara, vi hade debatt om vart arbetarrörelsen är på väg. Det kommer inte så mycket folk, mellan 10 och 40, det varierar. Men när man talar om medvetandehöjande åtgärder och insatser måste man hela tiden utgå ifrån den verklighet som finns och jobba så att människor får en bättre situation. Bara det jobbet ökar ju hela tiden medvetandet. Som t ex när posten lägger ner och vi hade över 200 personer på vårt möte och då diskuterade vi att posten har blivit en vinstmaskin som skall ge staten 1,5 miljarder kronor och ingen servicemaskin. Bara det gör ju att människor tänker ´jaha, man lägger ner där och där och där´ och så får men ett kritiskt tänkande. Sen har jag ju under många år sysslat med politisk teori och suttit i cirklar i det oändliga och diskuterat politiska mål. För mig är det mycket intressant att se att mycket av de teorierna stämmer ju verkligen men det är också intressant att försöka se den här verkligheten tillsammans med teorin i ett förändringssamhälle och då kan man inte komma på den här höga nivån där man suttit utan då är man tillsammans med människorna och jobbar tillsammans på ett helt annat sätt. Man kan inte springa 10 mil före. Men det är ju ändå intressant att när jag går på demonstaration här ner till posten och vi går tillsammans så är det hela tiden en politisk diskussion som faktiskt hela tiden ställer de politiska frågorna rätt. Det är människor som jag aldrig har sett i någon politisk organisation men de ställer de politiska frågorna rätt därför att de har fått en erfarenhet".
Magnus Christiansson