Ur Folkmakt nr15
Enligt en ny rapport ökar antalet aborter i Sverige. Från att ha sjunkit konstant sedan 1990 har nu antalet aborter ökat igen i alla åldersgrupper förutom kvinnor över 40. En av orsakerna bakom tycks vara brist på pengar. Det hurras ofta över hur duktiga vi är på preventivmedelsinformation i Sverige. Det må så vara att Folkhälsoinstitutet gör ett stort arbete, men det har ingen betydelse om det visar sig att preventivmedlen är för dyra och att kvinnotr tar risker därför. Många abortsökande kvinnor förklarar att de helt enkelt inte haft ett öre i plånboken då det varit dags att förnya p-pillren. Eftersom det kostar flera hundra kronor så är kanske inte valet så svårt mellan mat och p-piller. Andra preventivmedel som t.ex. den nya hormonspiralen kostar över 500 kronor på apoteket. Men en annan orsak till abort kan också vara att kvinnor är rädda för att mista jobbet. Kanske har de vikariat och hoppas på fast anställning och därför inser att ett barn kan fördärva de chanserna. Abortfrågan är - som den alltid varit - en klassfråga.
Genom alla tider har överklassens kvinnor kunnat klara sig något så när tack vare att de haft de ekonomiska möjligheterna. Därigenom har de kunnat resa till något annat land för att genomgå abort legalt där. Eller så har de kunnat muta duktiga läkare att se mellan fingrarna vad det gällde lagen. Slutligen så har de haft möjligheten att försörja barnen som faktiskt blivit födda. Det har inte behövt betyda döden - genom illegala aborter, eller hemaborter med klädhängare - eller ekonomisk undergång. Ensamstående mödrar fick dels bära skammen men även bördan av att försörja en till på en lön som inte ens räckte till en, halva mannens lön (den s.k. familje-försörjar-lönen). Abort har alltid funnits och kunskap om barnbegränsning har överförts från generation till generation av jordegummor och medicinkvinnor. Från slutet av 1300-talet ända till 1700-talet avrättades dessa kvinnor som häxor. Med häxprocesserna utrotades också de medeltida kvinnornas samlade gynekologiska vetande. Det var olika sorters metoder och medel dels för att undvika graviditeter och avbryta genom abort men även recept mot kvinnosjukdomar. När all denna kunskap försvann ökade barnmorden istället. Under 1600- och 1700-talet blev barnmorden ett problem i samhället. Det stiftades lagar som straffade barnamord med halshuggning. Mellan 1759 och 1778 avrättades 217 kvinnor för barnamord. Dubbelmoralen har alltid funnits och byggs upp av kristendomen. Kvinnor som blev gravida utanför äketenskapet var syndiga och utpekades som horor, dvs blev var mans egendom, men de enda som straffades var kvinnorna. Kvinnans plikt var att föda och sedan ensam bära skammen och försörjningsoket. Hennes medbrottsling "efterlystes" aldrig.
Under 1800-talet ökade antalet barnfödda utom äktenskapet. Industrialismen växte fram och det blev arbetarklassens kvinnor som fick gå ut och arbeta i fabrikerna. Den ensamstående kvinnan med barn var den mest utsatta gruppen som drabbades hårdast av utslagning och fattigdom. Det blev vanligare att använda gift vid fosterfördrivning. Många kvinnor dog av arsenikförgiftning så arsenik slutade säljas i handeln 1876. Då började kvinnorna använda fosfor som skrapades av tändstickorna. Fosfortändstickor förbjöds därför 1901.
De illegala aborterna var en klassfråga. När en kvinna blev gravid hade hon ingen rätt att behålla sitt arbete. Därför var en av anledningarna till de många aborterna fruktan hos kvinnorna att förlora arbetet. Precis på samma sätt som kvinnor idag förklarar varför de tvingas göra abort. Det är inte i antalet aborter problemet ligger utan i samhället runtomkring.
Abortfrågan har alltså alltid varit en klassfråga. "Ja till Livet" och andra abortmotståndare är alltså ett direkt hot mot arbetarklassens kvinnor. Aborter kan aldrig hindras med lagar, resultatet blir istället att de utförs illegalt av klåpare eller i hemmen med strumpstickor eller vispkvistar. Följden blir självklart skadade kvinnor och ett stort antal dödsfall. Det ökande antalet aborter vi ser är ett tecken på fattig-Sveriges framväxt och hur kvinnor drabbas värst när klasskillnaderna ökar. Därför måste rätten till abort kvarstå hur många aborter som än görs. Målet är självklart att kvinnor skall slippa genomgå aborter, t.ex med bättre preventivmedel och gratis sådana. Men varje abort som görs är en nödvändighet. Varje vilja att inskränka aborträtten är ett direkt hot mot kvinnors rätt till sina kroppar och utgör både ett ekonomiskt och socialt hot.
Christina Lindström