Ur Folkmakt nr 17

 

BÖRSEN JUBLAR NÄR METALL FIXAR AVTAL

Det finns spel för gallerierna och det finns spel för gallerierna.
Årets avtalsrörelse bestod av en del av båda.

Redan innan den kom igång slöts det sk Samarbetsavtalet mellan LO och SAF, vilket skulle stadga för att svensk industris konkurrenskraft skulle gå före allt. Härmed visade LO än en gång vilken sida man står på. Vi vet att de inte förhandlar åt oss utan om oss och deras mål är kapitalets fortsatta makt. På de villkoren försöker de sen sälja varan arbetskraft till rätt pris och under rätta arbetsförhållanden. Allt för en politisk och social stabilitet.
Årets avtalsrörelse var inget undantag. Ribban sattes lågt från början på regeringens begäran. Futtiga 3,5% som maxtak för löneökningarna och utifrån det skulle de förhandla. Detta maxtak var förenligt med det samhällsekonomiska löneutrymmet. Nåväl, ribban sänktes direkt till 2,9% och till slut blev det nada om man räknar in inflationen och de höjda egenavgifterna. Alltså inga reallönehöjningar för någon bransch. Däremot tycks det samhällsekonomiska vinstutrymmet vara som universum: oändligt och ändå expanderar. Nya toppnoteringar på vinster och aktieutdelningar.
Först ut att sluta avtal var Pappers vars 25 000 medlemmar fick ett treårigt avtal utan märkbara arbetstidsförkortningar eller löneökningar. De kvinnodominerade låglönefacken Kommunal och Handels kommer inte att hämta in mycket med sina avtal. Och de drabbas redan hårdast med deltidsarbete, timanställningar och vikariat. Metalls 300 000 fick inte heller någon reallöneökning. Tvärtom öppnade avtalet för sänkta ungdomslöner. Något som de partiska medlarna lyckades peta in i avtalstexten. En dryg femtedels sänkt lön om man är under 21 år. Stick i stäv mot kravet på höjda lägsta löner. Även 8 timmarsdagen sköts i sank iochmed att arbetsköparna fick ensidig rätt att förskjuta arbetstiden med 24 minuter per pass om parterna inte kommer överens lokalt. Detta är ett klart närmande till konjunkturanpassad arbetstid och banar för ökad arbetslöshet och ytterligare press på de med jobb. Med konjunkturanpassning slipper de bla betala ut övertidsersättning eller nyanställa vid orderuppgång. Just-in-time konceptet praktiseras därmed även på varan arbetskraft där risktagandet flyttas över ytterligare på arbetarna. Värre former av detta som timanställning, olika projektarbeten och tillfälliga anställningar är kanske vanligare i andra branscher och de nya avtalen innebär ingen positiv utveckling på dessa punkter. Sen har de mage att ge oss några minuters kortare arbetsvecka?

De nya avtalen gav alltså noll på de punkter där det inte blev minus och som sol följer regn så sköt aktiekursen ytterligare i höjden och media kunde visa upp flinande kapitalister, fackpampar och politiker. Glada som små barn på julafton och påtagligt nöjda. Det är klart med den ytterligare maktförskjutning till kapitalets fördel som avtalen innebär. Tack för det kaffet!