Ur Folkmakt nr18
Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader. Det talas mycket om att Sverige är så jämställt. Vilket förvisso är sant, men det är ju en reformistisk version av den jämlikhet vi strävar efter. Det räcker inte att kvinnor har samma möjligheter enligt lagen. Det räcker inte eftersom det inte finns någon jämlikhet från början.
Lönerna är lägst där kvinnor arbetar och högre där majoriteten är män. 70 procent av alla kvinnor på svenska arbetsmarknaden arbetar på kvinnodominerade arbetsmarknader. Endast 20 procent av den vuxna befolkningen arbetar på vad som kallas könsneutrala arbetsplatser, det vill säga arbetsplatser där åtminstone 40 procent är män eller kvinnor.
Detta beror till viss del på traditionella val, men det är inte riktigt så enkelt. Förvisso styrs vi i vårt yrkesval av våra insocialiserade könsroller, men i än högre grad styrs vi av rationella val. Kvinnor har huvudansvaret för barnen och väljer därför arbete och yrke så att de ska kunna kombinera det med att ha småbarn. I den offentliga sektorn finns större möjligheter och större tolerans för barnvård. Vårdavdragen är större i den privata sektorn. Det lönar sig inte att skaffa barn. Man blir straffad. Eller rättare sagt de som tar hand om barnen straffas. Och det är i övervägande grad kvinnor - eftersom vi fortfarande är fast i traditionella könsroller.
I Sverige är ungefär lika många kvinnor som män lönarbetare. Men om man slår ut respektive köns medelinkomst så tjänar kvinnor bara 64,4 procent av mäns medellöner. Det beror till stor del på att kvinnor arbetar inom låglöneyrken. Kvinnors medellön är idag 16.000 och mäns ligger en bit över 20.000 kronor i månaden. Det beror självklart på att kvinnor inte lika lätt som män kommer upp i karriären. Dessutom har de oftare så kallade mindre kvalificerade arbetsuppgifter (måttet på vad som är kvalificerat eller inte är självklart inte beroende på de reella arbetsuppgifterna utan hänger på utbildning - det ses som okvalificerat att arbeta med gamla och sjuka, men kvalificerat ses det att pyssla med datorer eller andra invecklade maskiner…).
Men även om kvinnor och män utför exakt samma arbetsuppgifter så har kvinnor lägre löner än män, trots att vår fina lag säger att det inte ska vara så.
Dessutom ska kvinnor försörja fler på sina löner. 300.000 fler barn försörjs av ensamstående kvinnor än ensamstående fäder. Delas det på den vuxna kvinnliga befolkningen innebär det att tolv procent fler ska försörjas på kvinnors löner än på mäns löner. Män har ovanpå det högre pension. Först och främst på grund av att de tjänar mer, men även eftersom det nuvarande pensionssystemet gynnar män. De senaste åren har klyftorna mellan män och kvinnor ökat. 1975 var kvinnors genomsnittliga pension 71 procent av männens. Idag får kvinnor bara 59 procent av vad den genomsnittlige mannen får i pension. Trots att det är så mycket som två tredjedelar av kvinnorna som lyckats jobba ihop ATP. I princip alla män har ATP.
Kvinnor ägnar mer än dubbelt så lång tid åt hemarbete än män. Män är beroende av kvinnors oavlönade hemarbete. Enligt SCB:s tidsanvändningsstudie så arbetar kvinnor i hemmet cirka 20 timmar per vecka. Män ägnar endast 6 timmar per vecka åt hushållsarbete.
Kvinnors inkomster är mindre spridda än mäns. Dessutom är alla högavlönade svin män. I Sverige finns 336 kvinnor som tjänar 560.000 kronor eller mer per år. Antalet män är 32.000 som tjänar så eller mer. Varav 11.000 tjänar mer än 800.000. Hälften av alla yrkesarbetande kvinnor tjänar mindre än 120.000 kronor. Antalet män som har så låg inkomst är 730.000. All statistik och alla siffror kommer från Sadistiska centralbyrån.
Christina Lindström