Ur Folkmakt nr 19
Thomas inledde med att reda ut några begrepp som postindustrialism, tjänstesamhälle och kunskapssamhälle, samt påståendena att nationalstaten och arbetarklassen är på väg att försvinna. En orsak till att begreppen kommit till är att det skett stora samhällsförändringar de senaste 20-30 åren. Men samtidigt är inga begrepp neutrala, de används i ideologiskt syfte för att dölja den verkliga utvecklingen.
Sant är att det har skett stora förändringar sedan 70-talet. Däremot är det inte sant att kapitalismen, industrisamhället eller arbetarklassen har försvunnit.
Kapitalism är förändring. Det är drivkraften bakom 200 år av utveckling.
Thomas definierar kapitalism som:
1) Social relation mellan lönearbete och kapital.
2) Marknadsrelationer. Allt som produceras är varor som skall säljas (till okänd konsument).
3) Drivkraften är kapitalackumulation.
Den industrikapitalism som började utvecklas i ett litet hörn av världen (England) för 200 år sedan har vuxit till att omfatta hela världen. Industrikapitalismen innebar att världen förändrades snabbare än den gjort tidigare.
Utvecklingen har varit enorm. För 200 År sedan bodde alla på landet och hade lite eller ingen kontakt med omvärlden, idag bor ingen på landet och vi har internet. Men utvecklingen har inte varit jämn utan kantad av kriser.
Thomas hävdar att man kan indela kapitalismens utveckling i fyra långa faser eller vågor. De motsvarar ungefär första och andra halvan av 1800-talet samt första och andra halvan av 1900-talet. Varje våg har haft en uppåtgående period, ett par decennier av tillväxt. Därefter har följt en period av stagnation och kris. Denna kris har följts av stor omvandling på alla nivåer i samhället innan en ny period av tillväxt tagit vid. De största förändringarna av kapitalismen var i början av 1800-talet (den industriella revolutionen), i början av 1900-talet (fordismen och massproduktionen) samt idag, vid skiftet till 2000-talet. Kapitalismen finns kvar men förändras dramatiskt.
Under perioderna av omvandling berörs alla delar och aspekter av samhället. Det gäller allt från teknik, arbetsorganisation, produkter och kommunikation till klassrelationer, hur marknaden organiseras och politiska styrkeförhållanden i världen. Omvandlingen berör även arbetarklassens sammansättning: hur den ser ut, vad den kan, hur den organiserar sig osv.
Dessa faser eller cykler påverkar också politiken och tänkandet, mentalitet och kultur. Under 50-60-talet var det optimism, man trodde på framåtskridandet, kommuner planerade 15 år framåt!
Under nedgångsperioden förbyttes detta i pessimism. Man blickar inåt och bakåt; historia, new age, svårt att se framåt.
(Även de ekonomiska teorierna ligger i fas med cyklerna. Idéerna om vågorna dyker upp under krisperioder, men försvinner under tillväxtperioder).
På 1870-talet rådde kris, som satte igång en stor förvandling. Den satte sedan ramarna för hur 1900-talet blev. Krisen som började på 70-talet har satt igång en hel rad förändringar som raserar dessa ramar.
I slutet på 1800-talet hade kapitalet en direkt kontroll över både råvaror och arbetskraft genom imperialismen, och med elektricitet och andra tekniska framsteg blev massproduktion möjlig.
Men investeringar i ny teknik var inte gratis, så nu började bankerna växa fram allt mer, och aktiebolag blev en vanlig bolagsform för att tillföra nytt kapital.
Arbetarklassen började organisera sig i fackföreningar vilket så småningom ledde till att marxismen och socialdemokratin blev en politisk kraft.
Kapitalisterna hade nu jättefabriker avsedda för massproduktion och folk från jordbruket som arbetskraft - hur skulle de få människor att arbeta effektivt, eller att arbeta överhuvudtaget? Hur skulle de behålla kontrollen över arbetet, när fackföreningar började dyka upp?
Svaret på dessa frågor blev att de delade upp arbetet i små beståndsdelar, på så sätt blev det svårare för arbetarklassen att organisera sig. Denna uppdelning har sedan präglat hela 1900-talets industrisamhälle.
Under det gångna seklet har nationalstaten varit arena för kampen mellan klasserna. De nya demokratiska staterna blev modellen för att organisera konsumtion och produktion. Genom nationella samförstånd, överenskommelser och välfärd har ett nationellt kapital lyckas behålla kontrollen över en nationellt organiserad arbetarklass.
Så var det inte tidigare, säger Thomas, och dagens utveckling går återigen mot att nationalstaternas betydelse minskar (EU, NAFTA och diverse multilaterala avtal). Ur alla aspekter sker det stora förändringar idag.
Förändringarna är enligt Thomas tydliga, ny teknik i form av datorer och internet, förändrade marknader och begrepp som flexibilitet och "just-in-time". De nationella facken skall sänkas och ersättas av lokala fack kopplade till företaget. Stora multinationella företag och ideologisk dominans. Nya försök att lösa gamla problem som handlar om hur man får en effektiv produktion och makt.
Fram till 1960-talet fanns det en nästan oavbruten ökning av antalet arbetare i varuproduktion. Men sedan 60-talet och fram till idag har denna del stadigt minskat till förmån för tjänsteproduktion, vilket naturligtvis har ändrat på klasstrukturen.
Den industriella produktionen har gått bra ihop med den dynamiska utvecklingen, tjänsteproduktion passar inte alls lika bra, då det inte går att effektivisera i samma utsträckning som varuproduktion. Vilket är en av orsakerna till att kapitalismen idag har problem.
Thomas säger att vi har gått från ett bondesamhälle, över ett industrisamhälle och står idag på tröskeln till ett postindustriellt samhälle och inför en ökad globalisering av kapitalismen vilket är en fortsättning på en process som pågått i 200 år.
Ökat utländskt ägande på världens börser, globala kapitalströmmar och valutaspekulationer är bara några av tecknen på detta. Desperat letar kapitalet nu efter nya sätt att kanalisera kapital så att hela kapitalismen inte rivs ner. Rent generellt kan man applicera Marx teorier på utvecklingen, men det räcker inte, man måste se på vad som händer nu och anpassa marxismen efter det.
Vad som sker idag är också att arbetarrörelsen tappar i både inflytande och omfattning, Thomas säger att arbetarrörelsens århundrade är på väg mot sitt slut. Samtidigt undrar han om det är något att hänga läpp för?
Den arbetarrörelse vi hade var nationell, inomkapitalistisk (i vissa avseenden t.o.m. prokapitalistisk), den var manlig och etnisk homogen. Det behövs en ny social rörelse som är klassbaserad, men mer motsägelsefull och heterogen. Thomas tror inte heller att den kommer att vara lika fast organiserad.
Referat av Tobbe Mattsson
och Fredrik Samuelsson