Ur Folkmakt nr 20
Under ett par veckor i maj 1931 utspelas en av svensk arbetarklass kanske mest intressanta historia. I våra historieböcker kallas den skotten i Ådalen och beskrivs som en kaotisk olyckshändelse. I själva verket är skotten i Ådalen inte historien om någon olyckshändelse. Det är historien om arbetarsolidaritet, strejkbryteri, massprotester och generalstrejk. Men framförallt är det historien om morden på fem strejkande arbetare.
Tiden kring händelserna liknar, i alla fall ekonomiskt, våra dagar. Världen befinner sig i en kris beroende på att världens kapitalister inte längre kan hitta tillräckliga marknader för sin produktion. Istället har man då placerat sina rikedomar i den spekulationsbubbla som sprack under Black sunday 1929. Krisen, som kommer föranleda 2:a världskriget, är världsomspännande och når såväl Sverige, som Ådalen i Ångermanland.
I Sverige går drygt 100 000 arbetare utan arbete. Detta under en tid då mannen ensam var familjeförsörjare och det så gott som helt saknades socialt skyddsnät. Utsugningen hos dem som fortfarande har arbete effektiviseras och ledarskribenten på Svenska Dagbladet skriver att: "Den svenska lönenivån kan omöjligen kvarstå som ett ekonomiskt relikt från en svunnen tid". Det är med detta i baktanke som vi nu skall närma oss konflikten i Ådalen. En konflikt som egentligen inte började där utan i Marma utanför Söderhamn.Marma och arbetarsolidaritet
I Marma kom borgarnas krav på lönesänkningar att bli en realitet hösten 1930. Vid den cellulosafabrik, vilken var central i det lilla arbetarsamhället, krävde ägaren Versteeg en lönesänkning från 1:18 kr i timmen till 1:14. De anställda lockoutades och därefter fördes strejkbrytare till fabriken. Arbetarna i Marma strejkar naturligtvis och en blockad mot Versteeg införs. Nu visar arbetarna i Ådalen, som även de arbetar för Versteeg, prov på arbetar solidaritet. I januari 1931 går Svenska Pappersarbetarförbundet avd. 155 enhälligt ut i sympatistrejk. Man reste parollen: För Marmaarbetarnas seger!
Att använda strejkbrytare var vid denna tid mycket vanligt och användes konsekvent av SAF vid arbetskonflikter. Så gör man även i konflikten i Ådalen. Den 13 maj då 70 strejkbrytare anländer till en fabriks- och lastkaj i Lunde. De följande dagarna kommer att bli minst sagt intensiva. Det hela börjar med detta flygblad som sprids redan på morgonen samma dag.Vid idrottsplatsen i Kramfors samlas omkring 500 personer och efter ett kort tal av kommunisten Axel Nordström beslutar man att demonstrera till Lunde där strejkbrytarna nu börjar lasta. Med en mindre musikkår och med frontbanderollen: FÖR MARMAARBETARNAS SEGER gav man sig iväg. Nere i Lunde hade snuten ställt upp framför fabriksporten. De flesta strejkbrytarna flyr ut på älven när demonstrationen bryter sig in bakvägen. Polisen står maktlös. Demonstranterna griper de svartfötter som inte smitit undan och ger dem välförtjänt med stryk. Därefter hålls förhör. Svartfötterna hade blivit lovade 30 spänn om dagen, tre gånger så mycket som ordinarie arbetsstyrka.
Arbetarna hade visat var man tyckte om strejkbryteri. SAF med Versteeg väljer nu att gå ytterligare på offensiven. En 70 man stor militärstyrka tillkallas tillsammans med 15 extra snutar. Dessa anledde samma kväll och stod under kapten Nils Mestertons befäl. Under detta befäl kom kvällen att bli våldsam. Beridna soldater driver bort folk från gatorna och vid en sammandrabbning nere i Lunde får arbetare brännskador på händer och i ansikten då militären använt fosforgranater.Utan ledning in i döden
Dagen därpå, kristihimmelsfärdsdag den 14 maj, kallas alla arbetare till ett stort protestmöte i Folkets Hus i Frånö en timmes gångväg från Lunde. 7000 personer samlas och mötet får hållas utomhus. Nästan omgående reser man krav på generalstrejk. De olika strejk- och fackförenings representanterna sammanträder därför inne i Folkets Hus. Här står revolutionära kommunister och syndikalister mot reformistiska sossar och sammanträdet drar ut på tiden. Massan tappar till slut tålamodet och tar saken i egna händer. Spontant och utan ledning beslutar man sig för att demonstrera till Lunde. På vägen ökar ansluter sig ytterligare 1000 personer.
Under tiden hinner myndigheterna förbereda sig. Man fridlyser fabriksområdet och bygger upp en ställning med kulsprutor. När demonstrationen kommer in i Lunde möts den av två ryttare. Dessa beordrar massan att vända om med hotelsen:"...annars skjutes här skarpt" . Denna order uppfattades bara av dem i de främsta leden varpå alla andra trycker på bakifrån. Tumult utbryter och ryttarna viker undan. Omedelbart därefter ljuder ordern. ELD! Kulsprutorna smattrar. Ingen vet hur länge de skulle ha smattrat om inte Tore Andersson, trumpetare i arbetarnas musikkår, blåst Eld Upphör! En mycket beundransvärd insats som säkert räddade många liv. Men ändå; en kvinna och nio män ligger blödande vid marken. Fem av dem kom aldrig att resa sig igen.Arbetarna tar makten
Folkets vrede var total. Nu var det inget snack längre. Hela Ådalen gick i generalstrejk tills dess att strejkbrytare och militär hade lämnat området. Myndigheterna blir tvingade att hålla sig undan. Arbetarna tar nu själva makten. Man tillsätter ett strejkutskott som skulle se till att samhället fungerade. Per Mars som själv satt med i strejkutskottet berättar: "...24 man som arbetade så att 8 man var ansvariga för 8 timmar. Vi hade bevakning hela dagen och natten. Ingenting här i staden fungerade med mindre att dom begärde tillstånd av strejkutskottet". Den 16 maj kapitulerar myndigheterna. Såväl strejkbrytare som militären kallas hem. Den 24 maj avbryts generalstrejken. Folket hade segrat men förlorat fem man i kampen.Två samhällen svarar
Efter morden reagerar övriga Sveriges arbetare omedelbart. Överallt protesteras det mot mördarregeringen. Det beräknas att 70 000 man gick ut i olika proteststrejker. Dagen efter morden samlas 150 000 man på Gärdet i Stockholm. Under begravningen antas 100 000 arbetare ha strejkat trots att LO gjort allt man kunnat för att stoppa detta. Svensk arbetarklass visade här prov på en stark solidaritet som överklassen sent skulle glömma. Hämnden för detta tas ut i juridiken underbara rättvisa. Här dömdes ledande kommunister och fackföreningsfolk. Axel Nordström, som tidigare nämnts, blev hårdast straffad. Han fick 2,5 år straffarbete bl.a. för upplopp trots att han suttit i sammanträde på Folkets Hus då skotten föll. Tre andra arbetare fick sammanlagt 14 månaders straffarbete. Detta skall sättas i ljuset av att kapten Mesterton, som beordrade morden, dömdes till 8 dagars husarrest utan bevakning. Som extra grädde på moset dömdes därefter ett 10-tal tidningar och deras ansvariga utgivare på vänsterkanten till kraftiga böter för sina skriverier.Samma konflikt, annan plats
För att kunna förstå händelserna i Ådalen och dess juridiska efterspel måste vi först ta en titt på en liknande konflikt på arbetsmarknaden, den sk Brädgårdkonflikten i Halmstad 1930-31. Bakgrunden är densamma. Arbetarna skall betala krisen med lönesänkningar. Ett femtiotal arbetare vägrar och svartfötter tillkallas. Folket protesterar kraftigt, men fler och fler strejkbrytare kallas in. Mot slutet av konflikten var de totalt 400 stycken för att utföra 50 personers arbete. Hela Halmstads arbetarbefolkning reste sig nu och slog tillbaka. Extra polis tillkallas och under en månads tid befinner sig staden i något som närmast liknar krigstillstånd. Ett tillstånd folket segrande tar sig ur. Lönesänkningen blir till och med några öres löneförhöjning.
Därför mördades de
I vår historieskrivning beskrivs skotten i Ådalen som en oförståelig tragedi. Den är helt ryckt ur sitt sammanhang och ses som en olyckshändelse. Men är det verkligen så?
Likheterna mellan konflikterna i Halmstad och Ådalen är slående. SAF visste sin roll i klasskampen och gjorde vad man kunde för att pressa tillbaka arbetarna. Men i Halmstad hade de mött ett alltför starkt motstånd. Arbetarna där hade visat sin styrka och därmed statuerat ett exempel för övriga arbetarrörelsen. Ett exempel som kamraterna i Ådalen tog efter. Borgarklassens makt var härmed hotad. Det var nu dags för dem att trappa upp kampen. Det var dags för dem att statuera ett nytt exempel. Skotten i Ådalen föll. Fem människor mördades. De mördades därför att de börjat visa prov på solidaritet och därmed hotat borgarklassens diktatur.
Krister Lindström