Ur Folkmakt nr 20
Vi har skrivit en del om den fackliga kampen som pågått i Grekland det senaste året, här följer en liten inblick i hur detta motstånd ser ut och hur facket fungerar i Grekland.
I Grekland finns bara ett LO och ett TCO, som de olika politiska partierna verkar inom. De politiska partierna har "fackliga fraktioner" och alla partier har sådana, även högerpartiet NyDemokrati (motsvarar våra Moderater). Eftersom både de svenska och grekiska facken är i händerna på politiska partier, är jag benägen att utrycka mig så här; i Grekland har de flerparti-system inom facket och i Sverige har vi ett en-parti system.
Den fackliga högern i Grekland är dessutom radikalare än sossarna, när sossarna sitter vid makten och vice versa. I LO-valen så får kommunisterna (KKE) cirka 30%, alltså betydligt mer än de 7% de får i val till parlamentet.
KKE har t.ex. egen majoritet inom byggnadsförbundet och i deras lokaler har de bilder på Lenin och Che Guevara.
Inget parti har egen majoritet i LO-ledningen och när sossarna sitter i regeringsställning, som de gör nu, kan ibland KKE-fraktionen och nydemokrat-fraktionen samarbeta. Att de politiska partierna fullständigt infiltrerat facket är naturligtvis inget vidare, men frågan är om det inte är mycket värre i Sverige, där ett parti fullständigt äger fackföreningsrörelsen. Samtidigt finns det riktigt intresssanta inslag i det Grekiska facket och de kallas för samordningskommittér.Vi försökte spåra om samordningskommittérna hade en historisk koppling, men av alla vi talade med fick vi bara en ledtråd, och det var att de studenter som ockuperade polyteknic under juntan 1973 bildade en samordningskommitté.
Hur som helst - inom både arbetarrörelsen och bonderörelsen är det idag samordningskommittér som leder kampen sedan cirka 3-4 år tillbaka. Bönderna har fullständigt tagit över med hjälp av denna nya struktur och när regeringen skulle bjuda in bönderna till överläggningar i samband med konflikten förra hösten, bjöd de in böndernas samordningskommitté. Kommittén sa att de inte var intresserade av samtal med regeringen, samtidigt som LRF-ledningen kom krypande på sina knän och bönade om att få vara med i överläggningarna.
Alla jag träffade hävdade samma sak, nämligen att samordningskommittérna uppstod på lokalt initiativ i fack-klubbarna. Kommunisterna i KKE har en pragmatisk hållning till kommitterna, förhållandet är lite av en win-win situation. Resultatet är en stor radikalisering inom facket.Kommittérna är en informell struktur, som har växt upp överallt, där arbetare lokalt radikaliserats, samtidigt som deras organisationer är insomnade. De bygger då upp kommittér som tar över fackets roll och samordnar kampen. I Aten finns t.ex. Atens samordningskommitté som kan sägas motsvara Atens LO-distrikt och som "organiserar" alla klubbar och sektioner som vill vara med. De har regelbundet möten, med representanter från de olika klubbarna och samordningskommittérna i Aten. Samordningskommittér har även bildats på arbetsplatser, där sossar dominerar, som ett alternativ till fack-klubben och på sektionsnivå, som alternativ och just nu förberds en konferans som ska bilda en samordningskommitté som motsvarar LO-ledningen.
Samordningskommittérna är en informell och oppositionell dubbelmakt inom grekiska LO. Samordningskommitterna samlar alla radikala arbetare i Grekland, med målsättningen att göra facket till en kamporganisation igen.
1997 och 1998 utmanade samordningskommittérna öppet LO och utlyste egna första maj demonstrationer. 1998 gick 15.000 arbetare i kommitténs demonstration, samtidigt som endast 300 möte upp till LOs demo, inklusive fackpampar! Anledningen till att man gjorde detta var att LO-ledningen gick ut med ett första maj manifest 1997, som folk tyckte var fördjävligt.
Samordningskommittérna är i minoritet inom LO, men de utgör en stor minoritet och framförallt den aktiva minoriteten, de som är förbannade och vill ha en kämpande fackförening.De grekiska samordningskommittérna borde inspirera alla som försöker att kämpa inom fackföreningsrörelsen i Sverige. Att man kan utgå från fackklubbsnivå och bygga upp en alternativ och oppositionell struktur, som i sitt väsen dessutom har en revolutionär potential.
Samordningskommittérna påminner om arbetarråd, de utmanar de rådande maktstrukturerna inom LO, de är branchöverskridande och bryter upp den partipolitiska uppdelningen inom facket.I Grekland finns en tradition av strejkkommittér, dessa upprättas i samband med konflikt och är livsnödvändiga eftersom man inte har några strejkkassor. Förutsättningen för en längre strejk är klassolidaritet. De har en helt annan tradition av hur man strejkar och trappar upp en konflikt, först strejkar man några timmar, sedan strejkar man ett dygn, därefter utlyser man en tre dagars strejk och hela tiden har man medlemsmöten där man diskuterar om och hur man ska gå vidare. Varenda strejktimme måste ha förankring eftersom man inte får en enda krona i "strejklön".
När vi berättade för en facklig aktivist att i Sverige får man strejkersättning från facket, såg hon först ut som ett frågetecken och sedan utbrast hon "får ni lön när ni strejkar?". Hon var inte det minsta imponerad av den svenska modellen med "strejklön".
Patrik Lundgren