Ur Folkmakt nr 21
Folkmakt är en revolutionär och frihetlig socialistisk rörelse.
Vi är socialister då vi anser huvudfrågan den om ekonomin, att samhället ska styra produktionen, inte de med mest pengar.
Vi är revolutionärer, då historien har visat att de som styr aldrig frivilligt lämnar över makten.
Och vi är frihetliga, då vi anser att arbetarklassen måste organisera sig självständigt och demokratiskt för att kunna förändra samhället.Det Folkmakt står för är vi ganska ensamma om. Ändå är det inga märkliga idéer vi har om man ser till socialismens och arbetarrörelsens historia. Men många avarter till socialismen har kommit och gått sedan Marx och den tidiga arbetarrörelsen började organisera motståndet mot kapitalismen för snart 150 år sedan. Socialdemokratin och reformismen växte sig stark, men medans reformismen har försvunnit som en följd av kapitalismens allt djupare förfall, finns socialdemokratin kvar som kapitalets bästa administratör. Ett parti utan löften om förbättringar och definitivt utan drömmar om socialism. Den revolutionära socialismen urartade efter ryska revolutionen och marxismen vanställdes av Stalin med sin byråkratmakt. Syndikalismen misslyckades också, den blev offer för sin egen vidskeplighet när de spanska arbetarna gjorde revolution 1936, och numera för de syndikalistiska fackföreningarna en tynande tillvaro i samhällets utkanter.
Inom Folkmakt vill vi ta fasta på de traditioner som vi anser överenstämmer med vårt mål, socialismen, oavsett under vilken "-ism" det platsar. Det finns mycket i ryska revolutionen som var bra, likaså i Spanien och det finns definitivt mycket att ta lärdom av.Kapitalets diktatur
Men varför tala om revolution? Det är ute, få tror verkligen på något sådant idag.
Dagens demokrati är naturligtvis ett stort steg framåt för mänskligheten, åtminstone i vår fina del av världen. Men under ytan är det fortfarande de som kontrollerar produktionsmedlen som styr skutan. Marknaden. Kapitalisterna. Bakom allt tal om "folkvälde" döljer sig kapitalets diktatur. Vi har inte valt kapitalisterna och de gör i princip vad som helst för att öka sina profiter. Kapitalismen bygger på att hela tiden öka vinsten och om det så krävs krig, svält, naturförstöring eller arbetslöshet, är det pengarna som räknas. Sådant är systemets logik. Vi får nöja oss med en valsedel då och då, men det enda som förändras är frisyren på de som administrerar det kapitalistiska systemet. Politikerna står maktlösa inför marknaden. Därför blir all politik borgerlig oavsett under vilket flagg politikerna väljs in.Rådsmakt
Verklig demokrati blir det först när folket har makten över ekonomin och kan styra produktionen efter behov och inte profit. Det mest demokratiska systemet som historien visat är rådssystemet. Arbetarråden har varit själva grundstenen i alla detta sekels proletära revolutioner och uppror, från Ryssland 1905 till Kurdistan 1991. I en revolutionär situation tar arbetarna makten över sina liv genom att skapa arbetarråd, kvartersråd, soldatråd osv. De kan ta sig olika former och kallas olika saker men grunden är densamma: att de som berörs av ett beslut är med och beslutar, att förhållandet arbetare-kapitalist upphör.
Folkmakt står på en frihetlig rådssocialistisk grund. Inte därför att någon har hittat på den perfekta vägen till revolution utan för att råden svarar mot arbetarklassens klassintresse. Arbetarråd är den logiska följden av klasskampen och lägger också grunden för ett kvalitativt nytt samhälle: socialismen.
Under alla revolutioner och uppror har olika politiska schatteringar försökt ta över eller kväsa råden. I Ryssland lyckades Lenin och hans bolsjeviker manövrera bort makten från Sovjeterna (råden) till Partiet. I Kurdistan efter gulfkriget bildades en kvartersrådsrörelse (shoran) som krossades av nationalister och leninster. Råden hotar dem. Men även syndikalisterna kväste revolutionen i Spanien 1937 när de mot sina egna principer gick in i en borgerlig folkfrontsregering. Tillsammans med stalinisterna avväpnade de arbetarmiliserna och därmed banade de väg för krossandet av arbetarråden.Levande socialism
För oss innebär socialism arbetarmakt. Det är inte socialism när staten äger och byråkrater styr. Det är samma klassamhälle, samma hierarki och förtryck. Socialism är det först när kapitalistiska produktions- och maktförhållanden är borta. För att nå dit måste demokratin vara levande. I rådssystemet har delegaterna inga privilegier. De kan bli återkallade av de som valt dem. Och framförallt väljs de av de som arbetar. Fackföreningarna kommer inte att behövas. De är skapade för att medla mellan arbete och kapital men när den ekonomiska och den politiska demokratin så gott som sammanfaller fyller de ingen funktion längre.
Det betyder inte att vi är emot facket idag. Tvärtom fyller facket en viktig funktion i de dagliga försvarsstriderna och genom denna försvars kamp radikaliseras vi. Däremot vill vi inte sprida några illusioner om fackets "revolutionära" roll som sådant. När det hettar till kommer kampen att stå mellan oss härnere och dom däruppe och vi vet ju var facket är nånstans.
Daniel Magnusson