Ur Folkmakt nr 23
Så var det dags igen. En ny proposition om inskränkt strejkrätt har lämnats in. Bakgrundsmaterialet satte Svante Öberg ihop i sin enmansutredning. Nu är det biträdande näringsminister - folkets fiende nr. 1 - Mona Sahlin som lämnar in det färdiga förslaget. Alla minns väl hur hon försökte samma sak 1990 då hon var arbetsmarknadsminister.
Då som nu handlar det om att hålla nere lönerna. Men det beskär handlingsutrymmet för arbetare att driva igenom sina krav över huvud taget. Okej, nu använder sig facket inte av strejken speciellt ofta, och strejkrätten är redan kraftigt begränsad exempelvis genom fredsplikten. Men ändå, ytterligare begränsningar innebär inget annat än flera steg tillbaka för arbetarrörelsen och för arbetarklassen som helhet.
Konkret går förslaget ut på att regeringen tillsätter en partssammansatt nämnd där regeringen utser ordförande. Nämndens uppgift blir att hålla koll på löneutvecklingen. Ett nytt medlingsinstitut ska inrättas med rätt att skjuta på varslade stridsåtgärder i ytterligare sju dagar, alltså fjorton dagar i stället för dagens sju, och den vanliga varseltiden förlängs från sju kalenderdagar idag till sju arbetsdagar. Detta för att företagen idag är ytterst känsliga för avbrott i produktionen då de med just-in-time-principen i stort sett står utan lager. Detta medlingsinstitut kommer att kunna kallas in redan innan förhandlingarna har hunnit starta för att på ett tidigt stadium klargöra vad som får krävas och inte. Förslaget om en så kallad proportionalitetsprincip åkte tillbaka till malpåsen, men lär väl poppa upp igen när medias fokus ligger annorstädes.
Denna inskränkning i strejkrätten innebär inget annat än en försämring för arbetarnas kamp. Kvar finns ju dock alltid möjligheten att ta tag i saker och ting själva genom exempelvis en vild strejk, där man sköter sina egna angelägenheter för att ta tillvara på sina egna intressen. Vägran att arbeta verkar vara det enda språk de förstår. Det är då det märks vilka som bär upp samhället på sina axlar. Och inte är det de förenade slipsnissarna.
Per Henriksson