www.folkmakt.nu

Timex-konflikten i Dundee, Skotland har blivit ordentligt omtalad i media, och har fått betydelse pga sin intensitet och sitt omfång. Följande artikel har vi hämtat från den Tyska tidningen Wildcat nr 62, Sep/Okt 1993. Något av det viktigaste med konflikten har enligt Wildcat varit att den "har belyst de härskande betingelserna i den Skotska mikro-elektroniska industrin och hur hårdnackat arbetarnas motstånd kan vara. Den har också visat hur tätt knutna och lojala de brittiska arbetarna är jämte sina fackförbund. Timex arbetarna utnyttjade de lokala fackföreningarnas strukturer, och var även redo att sätta in illegala aktioner som tex mass-strejkvakter. Men de blev likväl konservativa i sin inställning till fackförenings rörelsen. Dess värre utvecklades aldrig någon koordinering av de enklast små solidaritetsstrejkerna, eller över huvud taget några självständiga strukturer. Men dessa hade naturligtvis blivit hänsynslöst saboterade av ledningen för fackförbundet AEEU och den Skotska landsorganisationen STUC." Men det kanske är bäst att börja från början...

Brittiskt arbetsliv 1992 och 1993
Under det första halvåret -92 nådde antalet strejker i Stor-brittanien nya rekordnivåer. Men under sommaren och hösten är det mycket uppsägningar, framför allt i produktionsindustrin. Under denna period, i Oktober -92, utvecklas en rörelse mot massnedläggningen av kolgruvorna. Många deltar i molbiliseringen i hopp om att denna rörelse kan vara en signal för återupptagandet av arbetarkampen. När gruvarbetarnas situation förvärras yttligare, kommer det att detta år strejkas mer än någonsin sedan 1989. Först och främst är det strejker med bred uppslutning i traditionellt välorganiserade arbetargrupper som järnvägsarbetare och gruvarbetarna. 400 000 lärare bojkottar delar av sitt arbete. Bussförare, postarbetare och Ford-arbetare genomför vilda strejker. Men även i tidigare "konservativa" sektorer som bank, flygplatser och taxi uppstår konflikter. I nära sammarbete med lokalsamhällen och föräldrar organiserar dagispersonal ockupationer av sina arbetsplatser, och gruvarbetarfruar ockuperar gruvanläggningar. Det är även flera desperata kamper "med ryggen mot väggen" till exempel i ett tryckeri i Arrowsmith, Bristol och i svampfabriken Middlebrock Mushrooms i Yorkshire. De som deltar i dessa kamper har olika bakgrund: vita som svarta, arbetare såväl som tjänstemän, i produktionsindustrin såväl som i tjänstesektorn.

Denna rörelse har två tydliga kännetecken: Den kommer i från gräsrötterna i fackrörelsen. Det vill säga att initativet till aktionerna kommer från grundplanet, från förtroendevalda eller fackklubbarna. I motsatts till 88/89 uppstår i dessa kamper få organisationsformer som är självständiga från fackföreningarna. Den gången byggde oljearbetare, T-bane förare, byggnadsarbetare och andra upp självständiga "koordinationer". Men i dessa sektorer som var förenade då, blir det 1992 tämligen roligt.

För det andra är de flesta striderna nu "defensiva". Det är inte för löneökningar eller kortare arbetstid, men mot uppsägningar eller försämringar av arbetsmiljön. Men det betyder inte att dessa strider är mindre militanta eller mindre viktiga.

En av dessa strider har fått stor uppmärksamhet i media, och har utlöst större demostrationer och fler stödaktioner än de andra: Strejken och den efterföljande Lock-outen av 300 arbetare vid Timex-fabriken i Dundee, Skottland.

Mikro-elektronik i Skottland
Timex-fabriken i Dundee, som är Skottlands fjärde största stad, grundades straxt efter andra världskriget för att massproducera arbandsur. På 50- och 60-talet byggdes den ut till att som mest ha 5000 arbetare.. Efter en strejk 1974 och en ockupation 1983 flyttar företaget, som har sitt högkvarter i USA, produktionen av armbandsur till Frankrike, Thailand och Filippinerna. Timex Dundee blir nu en underleverantör till den mikro-elektroniska industrin. I Dundee framställs kretskort till hushållsapparater, främst för tvättmaskiner.

1988 fanns sammanlagt 46 000 arbetare inom den mikro-elektoniska industrin i Skottland. Tillsammans med oljeindustrin är det en av de viktigaste produktionssektorerna, och man kallar den "Silicon Glen" (Glen är Skotska för dal/valley). Mikro-elektroniken spelar som bekant en ledande roll i de nya industriländernas utveckling, och vid uppbyggning av "utvecklingszoner" i de gamla industriländerna. Men den präglas av arbeten som väl kan betecknas som "low-tech". I produktionen arbetar främst kvinnor vid banden. Deras enformiga arbete består i att framställa komponenter vilka sammansätts i andra städer, ja ofta i andra länder. Lönen är låg. Bland arbetarna är det utbrett med mycket typiska arbetssjuksomar som ögonkatarr, förslitningsskador och förgiftningar pga kemikalier.

Den största delen av den Skotska mikro-elektroniska industrin tillhör Amerikanska eller Japanska multinationella företag. De flesta fabrikerna hittar man i sk. "new towns" (nya industri- och bostadsområden på landsbygden) som Livingstone, Cumbernauld, East Kilbride etc. Få gästarbetare arbetar här, eftersom de flesta bor i större städer som Glasgow eller Edinburgh. Organisationsgraden ligger runt 50%. Men placeringen av och arkitekturen i dessa "new towns" försvårar organisering. Fabrikerna ligger isolerade och inhängnade på ett gärde. Bara lastkajer, inga stugor eller hus omkring anläggningen; övervakningkameror. Det är vanligt att företagen flyttar produktionen när kostnaderna stiger eller arbetskraften blir alltför orolig. Trots det har elektronik arbetarna alltid fört militanta kamper, som tex vid ockupationen av Plessey i Bathgate 1982. Bortsett från närheten till storstäderna och den starka fackförenings traditionen har Timex Dundee många likheter med de övriga Skottska fabrikerna.

Fabriken är en låg tegelstensbyggnad bakom metallstängsel. I början av -93 arbetade det drygt 350 personer där, varav 80% kvinnor. De flesta arbetar vid löpande band, tex med att löda kretskort. De får sällan se en färdig produkt, och ackorden är hårda. På grund av ackorden, och att de måste be förmännen om lov, är det endast möjligt att gå på toaletten på rasterna. I praktiken kedjas de fast vid banden. För 37 timmars arbete fick de mellan 102 och 127 pund netto. Tidigare löneuppgörelser var nolluppgörelser. Många av kvinnorna är huvudförsörjare i familjen; männen är ofta arbetslösa eller sjukpensionerade. Männen i fabriken har andra arbeten: De är förmän, utför kvalitetskontroller och sitter i administrationen. Många av de aktiva i fackföreningen är män. Som så ofta i multinationella koncerner var chefen "utlänning", i detta fallet en engelsman. Detta understrycker avståndet mellanarbetarna och ledningen. Han prövar att plocka ut orosstiftarna genom enskilda samtal med utvalda arbetare. Han placerar sina spioner på kritiska punkter för att övervaka arbetarna. Det är mot denna bakgrund som arbetarna gör uppror i januari i år.

En bitter kamp
Timex vill då permittera 150 arbetare i sex månader. "Lay off" kallas den här typen av tillfällig arbetslöshet. Du får jobbet tillbaka efter en bestämd tid. Tidigare roterade arbetarna vid "lay offs", för att fördela plågorna rättvist. Denna gång vägrar dock ledningen att gå med på en liknande rotering. På lista har de alla arbetare som varit aktiva i fackförenings sammanhang. Som svar går 92% av arbetarna ut i strejk från den 29:de januari 1993.

Den dagliga organiseringen fördelas mellan en vald strejkkommitté och fackföreningens funktionärer från Dundee. Den lokala fackföreningen är AEEU (Amalgamated Electrical and Engineering Union). Även den nationella ledningen för AEEU deltar i förhandlingarna.

Under strejken går 15 arbetare in som strejkbrytare, som körs in till anläggningen med bussar. Efter 20 dagars strejk går ledningen med på "lay off"-rotation. Arbetarna är beredda att gå tillbaks till arbetet. Detta hade kunnat vara slutet på konflikten, men då meddelar Timex en sänkning av löner, tillägg och andra lönekomponenter på sammanlagt 10%. Alla de strejkande har AEEUs uppträdande under förhandlingarna med Hoover-ledningen kvar i minnet; något som skapade internationella löpsedlar. Hoover hade meddelat att de skulle lägga ned en av sina fabriker, antingen i Skottland eller Frankrike. AEEU-funktionärerna accepterade då lönesänkningar och försämrade arbetsvilkor för att "rädda" arbetsplatsen i Skottland. De Franska arbetarna som inte lät sig tvingas ned på knä förlorade emellertid sina arbeten. Man kan tillägga att det är AEEU som varit involverade i snuskiga affärer i samband med tariffavtalen i de Japanska anläggningarna i Storbrittanien.

Även om den första konflikt orsaken tycks vara löst vägrar arbetarna acceptera lönesänkningarna. Men då de dyker upp på arbetet den 17.de Februari, är porten stängd. Ledningen meddelar att alla de 343 arbetarna är uppsagda, inklusive strejkbrytarna. Därefter rekruterar företaget snabbt ca 200 nya arbetare, för att tillsätta de uppsagdas arbeten. Efter detta blir konflikten betydligt mycket bittrare. Till strejkbrytare är det enkelt att hämta in arbetslösa. De flesta av dessa är inte från Dundee, utan från omkringliggande småstäder.

Solidaritetsaktioner och demonstrationer
Den första solidaritetsaktionen börjar då postarbetare i Dundee bojkottar fabriken. Liknande solidaritetsaktioner har tidigare varit vanliga vid arbetarkamper. Det är fint att denna tradition inte tynar bort. Därefter organiserar strejkkommitten mass-strejkvakter utanför fabriksporten, detta trots att lagen endast tillåter sex strejkvakter. Därför vill Timex ha de ledande förtroendemännen arresterade, men staten vill inte skapa martyrer. Så påbörjas en serie av demonstrationer, och vänstern manar till kamp. Den 20:de Mars demonstrerar 7000 personer i Dundee. Den 22:a Mars ökas antalet strejkvakter till 600, och vid en sitt-blockad försöker de hindra strejkbrytare från att komma in i fabriken. Polisen upplöser blockaden och arresterar 16 personer, däribland folk de vet inte arbetar på fabriken. Bland de arresterade finns Tommy Sheridan, tidigare Poll-Tax fånge, komunalledamot i Glasgow och ledare för Scottish Militant Labour. Tidningarna framställer honom som den som styr det hela och sätter in bråkmakare mot polisen.Genom att dra in strejkstödet på 30 pund, försöker AEEU-ledningen att förhindra mass-strejkvakterna. De arresterade frisläpps, men på vilkor att de inte kommer i närheten av fabriken. På detta sätt blir arresteringarna en strategi för att fjärma aktivisterna från kampen.

Den 12:e April deltar hela 1000 personer i strejkvakten, och 7000 demonstrerar. Mycket viktigt är det faktum att på samma dag deltar flera hundra arbetare i vilda strejker på NCR, Bulkbag och Levis fabrikerna i Dundee. Vid denna tidpunkt bildas stödgrupper i Dundee, Edinburgh, Liverpool och London. Det är i stort sett gräsrötterna i fackföreningarna och vänsteraktivister som tar initativ till stödgrupperna. Men det är dock ett vanligt inslag vid längre strejker i Storbrittanien. Stödgrupperna för Timex-strejken börjar att samla in pengar och att skicka folk till strejkvakten.

Den 1:a och 15:de Maj är det återigen stora demonstrationer i Dundee. Den 17:de Maj har mass-strejkvakten vuxit till 2000 personer, pga denna tvingas fabriken hålla stängt. Polisen arresterar 38 personer, och en av dem blir brutalt misshandlad. Senare samma dag marscherar 10 000 personer genom staden. Polisen börjar nu att kriminalisera stödgrupperna. I gryningen den 21:a Maj genomsöker man flera aktivisters bostäder, och griper dem för påstådd uppvigling.

Fackförbundet på ledningens sida
Demonstrationerna, de vilda strejkerna och kampen mot polisen gör att AEEU-ledningen kommer i bakgrunden. De vill ha tillbaks kontrollen över kampen och står därför hela tiden i kontakt med Timex-ledningen. Men nu vill Timex tvinga igenom ännu sämre vilkor än lönesänkningen på 10% från februari. Och de får hjälp av AEEU. Förbundsledningen ska informera arbetarna om de nya vilkoren, men utan att offentligt ta ställning till dem. Målet är att testa reaktionen och att undergräva moralen. Den 3:e Juni läser Jimmy Airlie; AEEU ledare i Skottland, upp det nya budet för arbetarna: En lönesänkning på 30 pund i veckan, nollpåslag i två år, lägre sjukpenning, färre fridagar, omläggning av skiften och mycket mer. Arbetarna förkastar Timex "anbud" enhälligt.

Den 11:e Juni går kampen vidare med en kvinno- och barnstrejkvakt samt en demonstration. Den 14:de juli får Timex chefen i Skottland sparken. Nu spelar Timex ut sitt sista kort. Den 16:de Juni offentliggör de att fabriken skall läggas ned i december i år. Produktionen ska flyttas till utlandet. Vid strejkvakten blir allt emellertid som förr. Strejkbrytarna får ständigt leka katt-&-råtta för att komma in till arbetet. Det spekuleras i om nedläggnings hotet bara är ett strategiskt trick, men det börjar verka som om produktionen verkligen ska läggas ned. Trots detta kommer konflikten att gå vidare.

Den 19:de Juni samlar mass-strejkvakten och en demonstration mer än 10 000 personer, och fabriken får återigen hålla stängt. Skottska LO (STUC, Scottish Trade Union Congress), som hittills enbart deltagit i enstaka demonstrationer, drar nu tillbaks stödet för en Skottsk aktionsdag den 1:a Juli, för att "på nytt" tänka igenom beskedet om nedläggningen. Denna aktionsdag kom upp på initativ av en nationell konferans för förtroendevalda. STUC fruktar en upptrappning , i form av en "mini"-generalstrejk. Trots STUCs sabotage mot dagen genomför hundratals arbetare vid BPs oljeraffenaderi i Grangemouth en vild strejk. Tusentals elektronik arbetare vid GEC-Marceoni i Edinburgh, som ligger i konflikt med den egna företagsledningen, strejkar också i solidaritet med Timex arbetarna.

Döende kamp
Under de senaste månaderna har strejkkommitteen börjat att ta kontakt med Timex arbetare i andra länder, som tex USA och frankrike. Timex är en stor internationell firma med ett nätverk av hundratals leveratörer och klienter för sina kretskort. Företagets armbandsur säljs under olika namn i hela världen. Strejkkommitteen försöker nu att få igång en bojkott av Timex från andra arbetare, samt en konsument bojkott av Timex produkter. Men dessa initativ kommer för sent och betyder ingenting när det inte finns någon utveckling av kampen i själva Dundee. Ytterligare en mass-strejkvakt går av stapeln den 9:de Augusti och en demonstration den 21:a Augusti. Enligt uppgift ska få människor ha deltagit i denna tills nu sista aktion, och stämmningen ska ha varit bitter. Antagligen så börjar arbetarna att söka nya jobb och mister därför långsamt motivationen.

WILDCAT
Översatt via Lønneslaven